Ni minns kanske min blogg om pudeln Frasse och brorsbarnet Johan. Min brorsdotter tog intryck av berättelsen och bestämde sig för att prova att ta ut nappen ur Johans mun när han reste sig upp i sängen istället för att ligga ned. När Johan självmant lade sig ned i sängen fick han tillbaka nappen. Idag ringde brorsdottern och rapporterade utfallet av träningen. – Nå, vad lärde sig Johan, frågade jag nyfiket. Skrattande berättar hon, – nu när Johan ställer sig upp i sängen, tar han själv ut nappen ur munnen.
Jag skrattar gott och minns den gången för en herrans massa år sedan då jag höll en helgkurs i shejping. Första dagen tränade kursdeltagarna enbart på varandra utan hundar. För att bättre illustrera hur en session kan se ut, fick en av deltagarna Patric, vänta utanför dörren tills vi hade bestämt vad jag skulle lära hen. Gruppen kom överens om att jag skulle shejpa hen att gå fram till bordet och lägga båda handflatorna på bordsskivan. Vi öppnade dörren och träningen kunde starta. Det tog inte många minuter förrän jag hade klickat Patric att lägga händerna på bordet. De övriga deltagarna var entusiastiska och applåderade ivrigt tills jag ställde frågan, – Patric, vad har du lärt dig?
– Att titta på blommorna i vasen som står framför mig. Att Patric sedan hade sina händer på bordet hade han överhuvudtaget ingen aning om.