När vi startade Unghundsderbyt i juni tränade jag kreativt och funderade i nya banor. Då gick det bra. Mer än bra, vi kom tvåa bland 184 stycken hundar.
Igår startade vi nybörjarprov för retrievers, Halmstadprovet. Det började med en markering. Ett skott och en apport som föll bakom några buskar intill ett träd. Tesla for iväg som en oljad blixt och sökte i området för nedslagsplatsen men utan att hitta apporten. Så småningom bad domaren mig att kalla tillbaka henne. Den andra markeringen avlöpte utan problem. Snabbt ut och tillbaka. Vi fortsatt till en liten lagun där båda apporterna hämtades snabbt, även om Tesla valde en knölig väg över den enda stocken i vattnet.
Sedan återstod söket. Tesla sökte och hämtade snabbt två apporter som hon lämnade fint i min hand. Vid två tillfällen stannar hon upp och hänger över någonting, innan hon söker vidare.
Domaren ber mig efter en stund, när Tesla sökt utan att komma in med någon apport, att att kalla in henne. Det visar sig att hon nobbat att apportera kråkorna. Både vid den inledande markeringen och i det fria söket.
Sens moral! Jag skäms över mig själv, Jag har upplevt Tesla som så intresserad att hon faktiskt inte behöver så mycket träning när det gäller fågelhanteringen. Vi fick en nolla igår. Jag har varit nonchalant och fick en befogad knäpp på näsan.
En som däremot inte tog saker för självklara var Ann-Hilde som tog sin fjärde raka etta på elitprovet igår. Det var en fröjd att se hur hon och Duffy lekande lätt tog sig igenom provet och vattendirigeringen, en stötesten för merparten av elithundarna. Ett megagrattis till en välförtjänt etta.