Jag planerar 2020 års kalender, föreläsningar, clinics och kurser. Det ses inte med blida ögon av de fyrbenta familjemedlemmarna Will-Ja och Tesla. Jag kompenserar dem med att gå ut och köra korta dirigeringar med många apporter så att de får tänka. Inget nosarbete, utan “bara” lydnad. Alla apporter syns. Välj den jag pekar på, girls!

Men när det sedan blir mörkt, vad gör man då? Vi fortsätter inomhus naturligtvis. En kort liten stund så att jyckarna får lite hjärngympa i den övriga tristessen. Här är resultatet av vår inomhusträning. Teslas träning består i en diskrimineringsträning mellan höger och vänster (från mitt perspektiv). Will-Ja gör detsamma men här handlar diskrimineringen om att lyssna på belöningssignalen “gott” och inte att lyfta upp nosen från targetetn när jag rör min arm eller säger “bra”. Antydan till att jag tänker belöna (röra på armen) blir en viktig del i utvecklingen av Will-Jas kunskap om att behålla nosen på targeten i avvaktan på rätt signal. Rör hon huvudet avvaktar jag tills dess att hon på nytt satt nosen mot targeten. Vid ett tillfälle låser hon sig. Då puffar jag lekfullt till Will-Ja så att hon kommer ur låsningen. Ibland ser hundar ut så för att ett par sekunder senare återigen bli aktiva (och då ska man lugnt avvakta) men som jag känner Will-ja är det bättre att hjälpa henne genom en lekfull knuff “kom igen då, bruden”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.