Jag minns det som igår. Kvinnan som anmält sig till min kurs för reserverade hundar. I slutet av dagen fick gruppen, bestående av endast kvinnor, en uppgift. De skulle hejda mig när jag gick emot dem, en i taget, för att  hälsa på ”den söta/häftiga vovven”.

-Åh, vilken fin hund du har. En sån hade jag när jag var liten, säger jag när jag går emot Kerstin och sträcker ut armen. Ingen stoppar mig och jag lägger handen på Kerstins axel. 

-Jag försökte stoppa dig, säger Kerstin och ler lite förläget. 

-Jag märkte inte det eftersom jag var så fokuserad på att hälsa på Frost, svarar jag. 

Vi repeterar övningen. Jag går på nytt mot Kerstin.

-Åh. vilken fin hund du har. En sån hade jag som liten, säger jag och sträcker ut armen. 

Kerstin kortar kopplet och tar ett halvt steg framåt, så att Frost hamnar bakom henne.  Samtidigt sträcker hon ut armen och säger vänligt med bestämt, – Så roligt att du haft en terveuren som barn, kommer du ihåg från vilken uppfödare? 

Jag tvärnitar. Inte bara över Kerstins fråga som direkt får mig att komma på andra tankar utan även infför Kerstins nyfunna pondus. Hon behöver inte förtydliga sin utsträckta arm med en verbal tillsägelse. Kroppsspråket är tydligt nog, stanna där du är.

Att äga en hund som inte omedelbart vill hälsa  eller som kanske inte  alls är intresserad av att umgås med andra människor skapar ofta problem. För hundägaren, för hunden och för den person som så gärna vill hälsa.

När vi blir irriterade, överför vi inte bara känslan till vår hund utan även till den mötande personen. I värsta fall uppstår en dispyt och vi går muttrande och svärandes åt varsitt håll övertygande om den andres sociala inkompetens.

Men stopp ett tag, gör jag verkligen min hund en tjänst när jag irriterat svär mot och över människor som kommer fram för att hälsa på min hund? 

Framför mig står en person som garanterat är mycket intresserad av min hund. Vänd på steken, bli istället intresserad av personens erfarenheter av din ras och hundar i allmänhet. På det viset skapar du en en vänlig kontakt samtidigt som du får möjlighet att träna din hund i att vara trygg bakom dig utan att behöva hamna i centrum.

Under tiden, så fort hunden är neutral i kopplet,, släpper du ett par godbitar som du håller i handen bakom ryggen. Alltid bakom din rygg eftersom det är där din hund inledande ska vara. Öva mycket i neutrala situationer och med kända människor. Då blir det enklare att behålla rätt känsla och färdighet skarpa lägen.Vår egen förmåga att skapa en trevlig stämning i samtalet med personen kommer undan för undan avspeglas i hundens förmåga att släppa sin oro.

Vår egen oro gör att vi ofta felaktigt centrerar blicken på hunden istället för på den andra personen. Undvik att låta hunden hamna i centrum. Där vill den allra minst vara i ett möte med okända människor. 

Sens moral: med en en social otrygg hund behöver du vara social, någon som hunden kan spegla sig i. För att göra det behöver du strategier för hur ett möte ska gå till. Du behöver skapa rutiner som ser likadana ut varenda gång. Det gör både dig, din hund och omgivningen trygga.