Det är inte självklart att händer är snälla. Inte för att vi hundägare medvetet utsätter våra hundar för obehag utan för att vi ofta är omedvetna om vad vi gör med våra händer och armar. Händer viftar, sträcker sig efter, griper, smeker och håller fast. Ofta har vi ingen aning om vad våra händer gör. Dessa är bara en förlängning av vår känsla i stunden.
”Sträck ut handen och låt hunden nosa”, är en gammal (o) sanning som enligt mig borde skrotas. Hundar som verkligen vill hälsa på oss passerar vår utsträckta hand. De vill mycket hellre ge oss en rysk kyss på munnen.
Hundar som däremot inte vill hälsa men som ändå går fram till oss gör det av helt andra skäl. Deras motiv är att undersöka hur vi luktar för att på det viset inhämta mer information. då kan det vara bättre att helt nonchalera hunden så att den i lugn och ro får undersöka hur vi luktar.
Snälla handen
“Snälla handen” är en övning där vi fokuserar på att lära hunden att med glädje söka upp handen. Det är nämligen sällan hunden som behöver tränas. Det är vi som behöver lära oss att använda våra händer på rätt sätt. “Snälla handen” får representeras av min förträfflige fyrbente granne Ragnar. Filmar och frågar gör matte Maud. Se filmen >> Snälla handen – med Ragnar
