Forskningen inom hund – människa har tagit fart de senaste tio – femton åren men vi är fortfarande i startgroparna. Tack och lov har utvecklingen inom etologin inneburit att vi frångått jämförelsen med varg – hund när vi pratar om vår relation till hunden. Jag undrar när vi kommer att ställa oss liknande frågor angående inlärningspsykologin. En forskning som gjordes på råttor och duvor.
Idag ser jag nästan alltid att belöningar är liktydiga med leksaker eller matbelöningar. Jag menar inte på något vis att det är fel men kan vi rakt av applicera inlärningspsykologins lagar som baseras på studier på icke domesticerade djur rakt av på hund-människa relation utan att ta hänsyn till de alldeles unika band som är unika mellan oss och våra hundar där en blick, en rörelse, en känsla kan få samma effekt och ibland bättre än en godbit eller en leksak. Jag ser med spänning fram mot vidare forskning som baseras just på hunden och människans unika relation och där vi låter råttorna gå sin egen väg.