Jag bor precis invid skogen vilket innebär att jag ytterst sällan möter någon människa under mina promenader. Däremot möter jag varje dag hjortar, rådjur och småfåglar. Pike som inte har lika stor jaktinstinkt som Will-Ja har tvärvänder i luften när hon känner vittring eller ser dem. Will-Ja i sin tur stannar upp men klarar inte att vända blicken från de vilda djuren. Den bästa belöningen är en visselsignal och ett bollkast i motsatt riktning precis när hon stannar upp.

Idag mötte vi en man med hund i skogen, vilket inträffar extremt sällan. Will- Ja reagerade med ett kort varningsskall samtidigt som hon stannade upp. Det är alltid intressant att se hur mycket en inlärd kunskap sitter i en för hunden helt ny situation. 

Jag kallade på Will-Ja, Pike hade redan sprungit tillbaka till mig, och satte ned dem vid sidan om stigen. Hundägaren till den lilla blandrasen och jag hade en stunds trevligt samtal för att en sedan senare vinka ”hej då” till varandra och fortsätta i varsin riktning.

Det absolut vanligaste hundägarbekymret handlar om olika typer av möten.

Det kan omfatta möten vid ytterdörren, människor som passerar utanför våra fönster, andra hundägare, grannar, vilda djur, cyklister, joggare eller kanske bilister. 

”Fido blir bindgalen”, ”Fido är så rädd när vi möter grannens hund”, ”Fido skäller alltid på svarta hundar”, ”Fido är så känslig”, ”Fido blev påhoppad som liten valp” osv.

Ofta fokuserar vi på hunden när vi beskriver en specifik händelse, men vad händer om vi istället vänder spegeln inåt och funderar på hur vi själva känner och agerar inför olika typen av möten? Därefter jämför vi svaren med hundens reaktioner. Hur väl överensstämmer hundens och min egen känsla med varandra?

Vad händer när vi riktar fokuset mot oss själva?

Det ringer på dörren. Det är en hundkompis som kommer över för en stunds fika. Du går till dörren och öppnar.

Det ringer på dörren. Du väntar en hantverkare. Vilken känsla har du när du går för att öppna?

Du passerar en tomt där grannens hund, som du känner, står och skäller. Du känner den väl. Vad är din känsla?

Du passerar en tomt där det springer en hund längs staketet och skäller. Vad är din känsla? 

För att vi ska kunna göra förändringar krävs reflektioner, planering och repetitioner. Vad har du för plan idag och hur väl fungerar den?

Reflektioner

Fundera en stund, och skriv gärna ned reflektioner över ditt eget beteende. Hur verksam är din strategi hitintills?

I en akut situation, där du vet att du inte kan göra någonting eftersom din hund inte är mottaglig för information, kan den den bästa strategin vara att korta kopplet tätt intill halsbandet så att hunden inte ges någon möjlighet att kasta sig ut i kopplets fulla längd och därigenom skrämma den person med hund som ni möter. >>Ibland behöver vi acceptera fast vi inte gillar

Fokusera istället på att ”vara kung i stan” som Uggla sjunger.

Titta vänligt på den mötande hundägaren, träna på att behålla ditt lugn (djupandas) och framför allt: visa inför den andra hundägaren att du kontrollerar situationen. Oavsett om din hund gör utfall har det stor betydelse hur du själv agerar i en akut situation. Det andra hundägaren reagerar, helt naturligt, ofta negativt och med oro på hunden som skällandes hänger längst ut i kopplet eller springer skällandes i sidled i kopplets längd med en ägare som står bakom hunden utan att aktivt göra något för att stoppa sin hund.

Vän av ordning gastar säkert att ett kort koppel innebär ökad frustration. Det gör det inte!!! Förutsatt att du aktivt tränar i neutrala situationer på att korta kopplet och med positiva associationer. Anledningen till att många hundar reagerar med ökad oro och frustration i samband med det kortade kopplade är ofta beroende på negativa associationer. Det räcker med att vi själva oroligt kortar kopplet för att vi ska lära hunden att vara på sin vakt när kopplet spänns: men så behöver det inte vara. 

Planering

Träning kräver planering. Det innebär även att vi behöver träna på att ställa frågan, ”kan du hjälpa mig? till en hundkompis, granne eller den person vi möter. Snabba hundmöten, fyllda av oro och frustration kommer aldrig lösa problemet. Vi måste få möjligheten och tiden till positiva samtal. Ofta är det samtalen mellan hundägare som är en stor del av lösningen på problemet.

Jag anser att vi ska planera även för den akuta situationen där jag vet att hunden kommer göra utfall. Hur och vem vill jag då vara? Vad har jag för strategier gentemot den vi möter. Sluta skäms och be istället om hjälp. Få nekar, framför allt om du ler vänligt och det syns att du kan hålla din hund i kort koppel.

Repetera och variera

Hundmöten rakt framifrån är oftast svårast men vad händer om vi tar tid på oss att gå gemensamma promenader? Där vi faktiskt bortser från att hunden beter sig som ett litet svin men där vi aktivt tränar oss i acceptans och ”bondar” med den andra hundägaren. Om vi tror på att hundar läser av våra känslor och reaktioner kanske vi ibland ska tänka i motsatta banor, dvs börja med oss själva. Vad vill jag signalera till min hund när vi möter andra?

Onlineföreläsning den 29/12. För mer information klicka här, Hundmöten- Säg “Hej” och inte “Nej”