Vi är ofta så övertygade om att det är vi som tränar våra hundar. Jag tycker det är kul och intressant att tänka tvärtom. Jag anser också att det är det som utgör grunden för kommunikationen.
Will-Ja talar om för mig när det är läggdags, ofta runt 21-iden vilket jag tycker är lite tidigt, men hon insisterar, ställer sig lite på snedden på tröskeln till köket och tittar med uppfordrande blick på mig: ”dags att borsta tänderna matte”.
Jag försöker dra på det en stund, men då sätter hon ned tassen och talar med barsk stämma om att jag inte ska försöka slingra mig.
I helgen tränade en av kurshundarna mig i inkallning. Hur kul som helst. Jag släntrade omkring med en godis i handen ett par meter från den fastsatta gula labradoren. Hon tittade på mig och drog i kopplet. Jag fortsatte lugnt att strosa på fyra meters avstånd med korta blickar mot hennes håll. Hon följde mig stint med blicken, som uttryckte en tydlig önskan om att jag borde dela med mig.
Plötsligt satte hon sig ned. Jag stannade i givakt och tittade på henne. Sedan gick jag ett par steg mot henne innan jag med ett ”ja” slängde iväg godbiten till henne. Sedan gick jag iväg och spelet kunde fortsätta.
Är du lättränad? Vad har din hund lärt dig att göra? Vilka tricks kan du?
Ett svar
MIn flatte har tränat min man att ge henne kex på kommando. Han släpper ut henne på kvällskiss, hon går ut och ställer sig på trappen – en skenmanöver – och voffar sedan och då är han tränad att öppna dörren. Sen tittar hon på honom uppfodrande tills han ger henne kex. Därefter är det dags att gå ut på den egentliga kvällskissen.