Var är surströmmingen?
Alla som avskyr surströmming kan tacka norska fiskare för att surströmmingen numera är lika åtråvärd som ryska kaviar. Okunnig om strömmingens öde inleddes mitt letande för två veckor sedan med start i Boden, men utan resultat. I Sundsvall (surströmmingens Mekka) fanns den inte heller. Till slut fick jag ändå tag på en burk (tack Kicki) och kunde överlämna dyrgripen till en utvandrad och glädjestrålande norrlänning.
Pike inledde hotellvistelsen med att göra skäl för att vi hundägare betalar ett extra tillägg för våra hundar. Under fredagsnatten ålar den lilla smarta hunden sig upp i hotellsängen (hur sjutton bär de sig åt?). Jag vaknar på morgonen och tittar förvånat på det tidigare så vita lakanet som under natten drabbats av röda hund.
Kicki, min högra hand under helgen i Sundsvall, hastade iväg och inhandlade ett tikskydd (tack). Efter en härlig helg for vi vidare till Mellanfjärden för övernattning. Där möttes vi av tystnad. Det fanns ingen personal på hotellet när vi skulle checka in. Istället låg där en rumsnyckel och en lapp som önskade oss välkomna. Vägg i vägg fanns en “plocka själv” butik. Väldigt praktiskt! Jyckarna och jag gick en kvällspromenad i ett landskap som blev allt vitare. Dagen efter åkte vi vidare mot Hudiksvall och en föreläsning i regi av Hälsinge smådjursklinik. Då hade Kung Bore slagit till ordentligt med påföljd att en hel del tvingades vända. Det var ändå en tapper skara som trotsade snöovädret. Vilken dådkraft!
Det känns alltid lite extra i hjärtat att besöka Hälsingland eftersom stora delar av min släkt härstammar därifrån. Efter övernattning hos en av kusinerna avslutade jag fem dagars föreläsningar, clinics och en kurs med en helt ny föreläsning, “Hantering som Aktivering” i Studiefrämjandets och Valbo BK,s regi. Vanligen tycker jag att det tar cirka 6-7 gånger innan en föreläsning “sätter sig” men kände mig nöjd efter kvällen. Det finns naturligtvis alltid saker att fila på men det är bara kul. Tyvärr hade Will-Ja stoppat i sig något olämpligt och mådde tjyvens under kvällen. Tack och lov gick det över och morgonen därpå mådde hon fint. Tack till er alla, inge nämnd och ingen glömd! Vi kanske ses på Mässan i december. Då ska jag som vanligt prata på Café Hundsnack, Inkallning står på agendan detta år. Det kan ju vara bra i dessa juletider. Vi vill ju inte att jycken ska skrämma iväg Tomten.
Hälsningar Eva