Att göra ett sammandrag av föreläsningen “På liv och Död” är inte helt enkelt med tanke på att den normalt sett är två timmar lång.

Jag pratade bland annat om hur vi får en mycket säkrare inkallning när vi associerar en inkallningssignal med någonting som hunden brinner för att få, istället för att utgå från att hunden måste vara på avstånd för att vi ska kunna träna inkallning. 

Vi behöver nämligen inte lära hunden att springa, det är den redan expert på. Däremot behöver vi betinga inkallningssignalen till mycket starka känslor.

Många jakthundsuppfödare levererar en visselpipa tillsammans med valpen. Den har betingats i samband med att uppfödaren sätter ned matskålen till valparna. 

Klassisk betingning innebär att vi ger inkallningssignalen samtidigt som vi ger hunden det som den vill ha. 

• Vissla och samtidigt öppna ytterdörren = återförening.
• Vissla och leka.
• Vissla och sätta ned matskålen.
• Vissla och slänga iväg en boll.

Jag pratade även om hur vi kan associera ordet “hej” + godis/boll i möten.  Säg “hej” och ge hunden något gott varje gång du ser någon eller något. Efter ett par repetitioner kommer sannolikt din hund att börja skvallra dvs. när den ser eller hör något söker den din kontakt. Då behöver du ingen inkallning. Hunden söker skvallret. Jag pratade med Peter, en av polisens hundförare som berättade att han lärt sin schäfer att skvallra. – Det är så skönt när han tvärvänder, rusar fram till mig med DEN blicken. – Ge mig bollen!

Jag förstår precis vad Peter menar. Även Pike har uppspärrade ögon när hon kommer rusande. Då vet jag att hon skvallrar och inte bara vill ha en belöning för att hon söker min kontakt. 

Vill du veta mer om föreläsningen “Inkallning på Liv och död” eller kursen i Skvallerträning?

>Föreläsning, Inkallning på Liv och Död

        >Kurs, Skvallerträning