Hur gick det nu med pannan?
Frukost, morgonrastning och på med kläderna, resten alltså. In i bilen med jyckarna och iväg till morgonens vattengympa. Det är ofattbart att det är så tungt att träna i vatten. Ganska slut efter passet går jyckarna och jag iväg till det hundtillåtna caféet för att dels försöka förstå alla offerter som jag nödgats ta in eftersom min bergvärmepump tydligen har för avsikt att gå till de sälla jaktmarkerna inom en snar framtid. Jag inser att, för att jag ska förstå innebörden av offerterna, behöver jag mer kunskap vilket jag i dagsläget definitivt inte har. Det blir därför dagens första problem att lösa. Det är märkligt så lång tid saker tar när man är novis.
Av dagens arbete (skriva blogg) blev istället en tummetott. Roligare var det att åka till klubben för en timmes privatträning.
Leia, en rackarns smart liten jycke
Jag blir så full i skratt över våra hundars förmåga att träna oss. Leica har gjort ett riktigt bra jobb med sin matte. Rekommendationen blev därför för matte (-ursäkta att jag förstör din träning, Leia) ökat bestämmande med utgångspunkt i leken och ”ryggsäcken”. Dessutom en förändringar i följsamhetsträningen dvs. att matte ska röra mer på fötterna, speciellt i samband med belöningar och därigenom skapa spänning och förväntan. Vad kan hända…..nu..
Som grädde på moset, ”vart är vi på väg”, fick Leica en klurig uppgift: att lära matte att lyfta rumpan ur stolen men inte på den signal som fungerat tidigare: att skälla. Efter tio minuters träning hade Leica lärt matte att titta och le, klia lite i pälsen, sätta sig ned på golvet och fortsätta klia bakom öronen eller avbryta vila genom att resa sig upp ur stolen. Den nya signalen för matte (istället för att skälla) är att Leica lägger sig ned och tar det lite lugnt.
Det går att lära gamla människor att sitta. //Leica.
Under tiden som vi tränade matte, fick Will-Ja och Pike sitta en bit längre bort och agera störning. Will-Ja var måttligt imponerad och gnölade, ”det är inte skönt att sitta här, det är blött om rumpan”. Väta har hon aldrig gillat om det inte handlar om att apportera i vatten och dit kan inte appellplanen räknas.
När man får oväntat besök och försöker att berätta det och får höra...
-Ni är väldigt duktiga!
-Bah!
Hälsningar//Eva , Will-Ja och Pike
