Jag höll ett vakande öga på Will-Ja i början
Jag misstänkte nämligen att drottningen mycket väl kunde beordra Ragnar att stå i givakt under någon timme. Ack, vad jag bedrog mig. Will-Ja var så förtjust att svansen gick runt, runt i 360 grader. Det var däremot inte unga fröken Pike som betedde sig som som en tjurig treåring.
Resolut försökte hon hindra Ragnar från att komma nära mig och gjorde definitivt skäl för sitt namn (gädda) när hon klapprade till med käkarna, framför Ragnars lilla nos, då han aningslöst sökte min närhet.
Nåväl, efter att ha påpekat det olämpliga i hennes beteende suckade den lilla gäddan och har nu, för det mesta, en accepterande blick när även Ragnar vill vara nära mig.
Matte nämnde att den gode lille Ragnar kan vara lite ”picky” med maten och det stämde. I alla fall de första tre dagarna. Nu beter han sig som tjejerna och står, precis som de, nedanför köksbänken med viftande svans. I det här huset står inga matskålar med mat i framme mer än 30 sekunder. Därför försvann den så fort Ragnar inte direkt gick fram och åt. När han sedan insåg att det var bäst att äta på en gång stod det en gädda bakom och lurade, beredd på att snabbt kasta sig över sitt byte om Ragnar gjorde tendenser att lämna matskålen.
Will-Ja visar Pike
Will-Ja till Pike……”kom igen tjurskalle, killen är ju hur cool som helst”.
Tid för egen träning i ridhus
Idag fick Pike egen tid när jag åkte iväg för ett par timmars träning i vårt fina och nybyggda ridhus. Bygget är lika begåvat som bygget av Nya Karolinska dvs man har tagit avgörande och felaktiga beslut genom att inte ta expertishjälp. Det innebär att ridhuset knappt har någon hästverksamhet i dagsläget. Jag ska inte klaga för egen del eftersom manegen är fantastisk för hundträning, men en skandal är det likafullt, och hittills har jag inte sett någon bära hundhuvud för denna misslyckade ridanläggning á 80 miljoner skattekronor.
För drygt ett år sedan, innan Pike opererades, tränade jag henne att runda koner. En träning som sedan dess legat nere. När nu Kristina min träningskamrat, ställde ut en lång rad koner tappade Pike hakan eller rättare sagt, hon låste blicken på konerna. Hon visst precis vad som väntade, hon skulle få springa, kul! Kristina skrockade glatt och muttrade något om border colliegener. Faktum var att Pike inte förrän det tredje träningspasset helt kunde släppa sitt fokus på konerna. Hon skulle ju springa runt dessa, varför stod konerna annars där?
Därför hoppade jag över fotgåendet och tränade istället “nos mot näsa” och nära konerna. Det suddade ut de gamla bilderna i hennes lätt förvirrade hjärna. Passen blev korta, cirka fem minuter i taget. Lagom långa eftersom det så tydligt var en pågående konflikt i det rara lilla huvudet. Efter två korta träningspass hade förvirringen och de gamla bilderna av att “man ska låsa blicken och springa” suddats ut.
Under det tredje passet passade jag på att lära in hopp- apport eftersom Kristina hade tagit med två mobila hinder. Jag har tidigare träningspass stått invid hindret och tränat “pendeln” över hindret vilket innebär att jag kastar en godis i ”springriktningen” precis när Pike befinner sig i luften över hindret. När hon sedan ätit upp godbiten och vänder tillbaka och hoppar i motsatt riktning över hindret kastar jag en godbit i den riktningen. Själv står jag kvar vid kortänden av hindret. Inledningsvis fokuserar jag på tempo och teknik. Ingångar och avslut kommer senare.
Att hålla i en apport kan Pike göra både i rörelse och sittande vid min sida. Kriteriet var nu istället att jag skulle kasta apporten, när Pike befann sig i luften över hindret, som en belöning. Pike tog apporten, vände tillbaka, hoppade över hindret och jag belönade med signalen ”gott” och gav henne godis.
Jag är väldigt nöjd med hennes engagemang. Pike tycker om att träna och hon förstår alltmer grundprincipen för lydnadsträning: att ansträngning och fokus betalar sig.
God fortsättning! //Eva, Will-Ja, Pike och julklappen Ragnar
3 svar
Var finns detta ridhus? Kan man hyra det för hundträning?
Hej Anne!
Nyäng
Hälsningar
Eva
Tack för dina målande beskrivningar som sätter fingret på hundens personlighet utan att göra om dem till människor! Du är en stor inspirationskälla.
Hoppas du, Will-Ja, gäddan och Ragnar får ett riktigt bra nyår
❤️❤️