Förlåtelse eller acceptans?
Vi uppfostrar våra barn att be om förlåtelse när de gör fel: men vad är det egentligen vi lär dem? När jag pratade med min syster förskolläraren berättade Ann att hon i princip aldrig sa till ett barn att denne skulle be om förlåtelse. Istället bad hon dem att ”göra förlåt”. Då först får ”förlåt” en innebörd för barnet.
Jag pratade med en annan klok vän som sa att ”förlåt” aldrig kan följas av ett, -förlåt, men…. Ett förlåt innebär att oreserverat be om förlåtelse: utan ursäkter eller försvar.
Det var nog det klokaste jag har hört. – Var har du läst det, frågade jag nyfiket. Väninnan svarar, – ingenstans, men jag har funderat mycket på vad det innebär att be om förlåt och även att själv förlåta. -Vi kanske inte alltid kan förlåta men vi vinner mycket om vi kan lära oss att acceptera det som inte går att förändra.
Kloka ord. Jag funderar och tänker att acceptans och förlåtelse handlar om vår egen frihet. Friheten från bittra tankar.
God fortsättning! //Eva
2 svar
Jag brukar säga till mina elever att de ska säga förlåt först när/om de är redo för det å verkligen menar det. Om vi tvingar barn att säga förlåt i tid å otid mister ordet sin mening och man kan lätt tro att man kan komma undan med vad som helst bara man ber om ursäkt efteråt.
Precis likadant har jag uppfostrad mina barn.