Vi pratar ofta om begreppet förstärkningsfrekvens dvs hur ofta ett beteende måste belönas innan vi formulerar ett nytt kriterium, men är det alltid med sanningen överensstämmande?

Erfarenhetsmässigt vill jag hävda att det oftast räcker med två lyckade repetitioner av exakt samma kriterium för att vi ska kunna göra en förändring. Detta förutsatt att vi lärt hunden principerna för belöningsbaserad träning: TÄNK!

Se träningen som en välformulerad gåta. Den får inte vara alltför svår. Tvärtom ska gåtan till en början vara så enkel som möjligt. Jag vill aldrig att mina hundar ”tappar huvudet” för att jag håller en boll eller en köttbulle i handen. Jag vill att belöningen är en signal till hunden att börja tänka och att koncentrera sig.

Hundens tillfälliga passivitet under inlärning (ny situation) är ofta något som oroar oss. Vi vill snabbt hjälpa hunden. Kanske sänker vi kriteriet och gör det lättare för hunden att lyckas. 

Vi behöver lära oss att skilja på olika typer av passivitet. Ibland lägger hunden av på grund av alltför högt ställda kriterier men ofta gör den då något annat, som att nosa i marken, lämna oss eller eller lägga sig ned.

Men det finns en annan typ av tillfällig passivitet. Hunden är helt stilla med inåtvänd blick. Det pågår en inre febril hjärnverksamhet. Stör inte hunden- härma den! Avvakta, var stilla med inåtvänd blick.

Tänker den verkligen, kanske du undrar. Det kan väl hunden inte göra? De lever ju i nuet?! Min erfarenhet är en helt annan. Hunden arbetar på att lösa gåtan som du just gav den. 

Hunden fattar rätt beslut om vi givit den en gåta som den har förutsättningar att lösa. Ibland kan det gå både en och två minuter innan hunden funderat ut svaret. 

Stör inte det geni som tänker och lär dig se skillnad när du ställt alltför höga kriterier och när hunden inte ska störas därför att den  jobbar på att lösa gåtan.