Under lördagen tittade vi på,

1. hundens vilja att hälsa på sin ägare och hur den svarade på röst och beröring. 
2. hundens vilja att vara social trots att ägaren hade en godis i handen.
3. hundens vilja att vara social trots att ägaren hade en leksak i handen. 

Rätt använt kan mat och leksaker fördjupa och utveckla relationen. Den kan förstärka och utveckla kommunikationen förutsatt att vi väljer att ge godis eller leksak när hunden kommunicerar med en svansviftning, puss i ansiktet och att den vill ”hänga” på oss och vill att vi tar i den. Har vi den relationen slipper vi stå utan verktyg när tävlingsledaren säger ”moment slut”. Hunden reagerar positivt på vårt beröm och beröring, samtidigt som den har en förväntan på att när den besvarar beröringen med glädje och fysisk beröring. 

De flesta i instruktörsgruppen märkte en stor förändring så fort de höll i en godis eller i en leksak. Det fanns även en skillnad om de befann sig på appellplanen eller utanför. Vi diskuterade vad detta kunde bero på. Hur hade t.ex en valp reagerat i motsvarande situation som inte har så stor erfarenhet av träning? Eftersom vi oftast belönar inlärda färdigheter med att tajming = godis och leksaker utan att inkludera den social interaktionen får vi ofta hundar som svarar med att göra konster eller gå in i lydnad istället för att ”bara snacka med oss” när de ser en godbit eller en leksak. 

Om vi ofta gör likhetstecken mellan tajming, godis och/eller leksak binder vi ris till vår egen rygg. Tajming har ingenting med godis och leksaker att göra. Tajming handlar om att vi reagerar i rätt ögonblick. 

Söndagen ägnades åt utfallsproblematik, stress och hundar som drar som besatta till appellplanen eller till bilen. I det förstnämnda fallet, utfallsproblematik, finns det ofta felaktigt inlärda beteendekedjor som behöver förändras. 

Ett vanligt scenario är följande, 

Hunden gör ett utfall i kopplet som tar stopp. 

Hunden vänder sig självmant om, ofta fortsatt med skall.

Hundägaren belönar/avleder när hunden tar kontakt.

Som åtgärdare bygger vi ofta och omedvetet ihop flera oönskade beteenden i en lång kedja. Vi ligger steget efter när det felaktiga beteendet redan har startat. Vi riskerar att felaktigt förstärka beteendet. 

Skvallerträning är motsatsen eftersom vi utgår från att lära hunden att “titta till” för att omedelbart vända tillbaka blicken mot ägaren utan att ta föregående steg mot objektet. Vi startar i koppel med en person utan hund. Detta för att lära in det nya beteendet under lugna former. Först därefter lägger vi till människa med hund. 

I en situation med en av deltagarna fick vi ett skarpt läge. Eftersom vi inte hunnit så långt ännu i den grundläggande skvallerträningen kunde inte Belle släppa blicken på den annalkande hunden. Trots detta valde hon ändå rätt beteende. Med ytterligare repetition kommer hon titta för att snabbt vända upp mot husse. 

Tack till Roslagens BK för förtroendet att låta mig undervisa er.