Har du ett bra fotgående redan idag? Troligen har din hund i så fall även en fin följsamhet. En hund som håller koll på dig och följer dig då du byter riktning eller tempo. En hund som vill vara nära och känner trygghet att spontant söka sig till din sida. Troligen är du noga med kriterierna och har förmågan att se när ni inte längre är samspelta med varandra. 

I tävlingsfotgåendet går hunden med högre aktivitet och oftast med konstant ögonkontakt medan det funktionella fotgåendet innebär att hundens huvud och blick mestadels är riktad framåt. Den formen av fotgående ser vi mer av i vardagen och/eller hos jakt- och tjänstehundar som behöver vara observanta på vad som sker i omgivningen men ändå bibehålla rätt position invid vänster sida. Det finns många uppfattningar om hur ett ”bra” fotgående ska se ut. Såväl tekniskt som emotionellt.

Hunden kan t.ex gå ”fot” med ögonkontakt och ett ledigt kroppsspråk med schvung i tassar och svans.

Den kan även gå ”fot”  med en ohälsosamt (min åsikt) tillbakadragen nacke och med skyhöga frambensrörelser. Hunden rör sig med låg bakdel och tillbakalutad på hasen. 

Den kan också gå fot med huvudet framåt, koncentrerade på vad som sker i omgivningen men utan att för för den skull tappa sin position invid vår sida.

Föreläsningen handlar till stor del om följande grundstenar;

1. Följsamhet – innan vi säger ”fot”

Min definition av begreppet följsamhet innebär att jag och hunden speglar varandras rörelser. Vid höger eller vänster sida, med hunden mellan mina knän eller nos mot näsa.

Tänk dig en dans där vi följer varandra – inte för att vi måste utan för att vi är så samspelta att två blir till ett. 

2. Belöningar – vår verktygslåda

Kan hunden behålla positionen trots att du stoppar ned höger hand i fickan efter en godis? Kan du klappa din hund trots att du har en godis i handen?

En belöning är inte samma sak som att stoppa till hunden en godbit så snabbt som möjligt. Belöningarna är våra verktyg för att kunna forma fram önskade beteenden. Om vi ska använda godis, leksaker, klappar och röst måste vi ha ett system. Det blir bokstavligen pannkaka om vi benämner alla belöningar som ”bra”. Vi behöver namnge dessa för att vi effektivt ska kunna använda våra belöningar även som en del av störningsträningen. Ofta saknar vi kunskap om hur vi kan utveckla det första lockandet med en godbit till att med samma godbit övergå till störningsträning för att utveckla hundens kunskap (generalisering).

Det är enkelt att gå fot när vi håller en godbit vid bröstet men vad händer när vi sträcker armen rakt framåt. Kan hunden fortsatt gå kvar i samma position då? 

3. Startboxen 

Jag anser att det är viktigare att hunden först och främst lär sig att söka upp rätt position invid vänster sida, oavsett hur vi rör oss, och oberoende av i vilken riktning vi rör våra fötter.  Vi kan likna det vid barnens kullekar, när de springer ifatt varandra och säger ”sisten”. 

Jag lär hunden att självmant söka sig till vår sida mellan vänster hand och vänster ben. Det är också här som vi etablerar ordning och reda bland våra belöningar. Jag gör det genom att umgås, snacka, och kela med min hund. Jag kan ta upp en godis, dummie eller en leksak ur min ficka utan att hunden slutar lyssna när jag pratar med den. Inte heller hoppar hunden fram för att stjäla det jag just tagit upp ur fickan. Den har lärt sig att skilja på beröm ”bra” och belöning, ”bus”, ”gott”, ”ja”. Det är i startboxen (eller ”Ryggsäcken”) som jag lär min hund reglerna för belöningarna. 

Jag hoppas att du kommer att ha glädje av föreläsningen och att du blir inspirerad att utveckla din träning.