Jag kan bara utbrista; – vilka duktiga hundar vi har! De känns nästan lite lillgamla. – Jag kan, jag kan hojtar de alla med tassen viftandes i luften.

Anita tyckte att syskonen var jättetrevliga och duktiga och jag tror faktiskt inte att hon smörade . Adder som har haft vissa problem med passiviteten när de andra ska göra något var helt avkopplad redan från start idag. Han låg till och med ihoprullad intill Cissi.

Anita har ett klart och tydligt koncept som är lätt att ta till sig. Anita understryker att jaktlabbarna är designade för att arbeta. Det behöver vi inte lära dem!  Däremot måste vi lära dem att bromsa. Anitas grundstenar är kontakt, lydnad, passivitet och stadga. Kontakten ska vi alltid kunna få/kräva i alla situationer där det behövs. "Är det du och jag?"

Anita lär alltid in kontakten framifrån och aldrig vid vänster sida eftersom hundarna ska ha fokus utåt på vad som händer. Vi fick börja med att sätta hundarna framför oss. Sedan höll vi en godbit nära vårt ansikte medan vi lugnt pratade med hundarna och allteftersom säkte godbiten mot hundarnas mun. Varje försök från hundarnas sida att röra sig i riktning mot godbiten stoppades omedelbart av vår utsträckta vänsterhand.  När vi väl nått nosen på våra hundar var det inte tal om att de snabbt skulle slafsa till sig läckerbiten (jag hade kyckling ) utan de skulle som Anita utrryckte sig "vördnadsfullt ta emot godbiten". En positiv träning men med tydliga inslag av vem som kontrollerar situatuionen/godbiten. En bra balans mellan trevligheter men som ändå fick hundarna att ödmjukt be om lov. Allt utan höjd röst!

Ja,ja, efter ett par repetitioner strödde Anita lite spritt beröm över oss. Jag fick höra att jag gjorde någon konstighet innan jag steg ut från sidan på Zakk. Antar att jag helt enkelt  tog kontakt med honom innan jag klev iväg. Nåväl, efter den tillsägelsen lämnade jag Zakk utan att ta kontakt, men med ett "vänta".

Kontakten ska alltid tas framifrån! I got it Anita!

"Är det du och jag" ska vi sedan kunna använda så fort vi ser att hundarna börjar gå upp i varv, oavsett situation. Jag kan meddela att metoden fungerade förträffligt. Jag testade den vid ett par tillfällen då Zakk inte hade det lugn och koncentration jag eftersträvar. Sedan var han cool och uppmärksam.

Banne mig om han inte började se ut som pappsen rent av! Det du Birgitta!

Definitionen av passivitet enligt Anita, är en hund som iakktar ett skeende utan att aktivt engagera sig.

Det var en otroligt lärorik dag och med en mycket tydlig röd tråd genom hela träningen: Lydnad, lydnad, lydnad. Jag flinade gott när Anita sa att hon är manisk med grunderna, framför allt fotgåendet. "Börja promenaden med låta hunden gå fot vid vänster sida, därefter kan du släppa iväg den". En genial träning i vardagen!

Adder, den lille juvelen.

Anne och Susa

Cissi med sömntutan Adder

Viveka och Tara och i förgrunden halva Häxa

Susa diskar Annes lunchburk.

Hmmmm………Anita och Johanna blev suddiga och fick inte vara med och jag stod bakom kameran.