Jag kan bara utbrista; – vilka duktiga hundar vi har! De känns nästan lite lillgamla. – Jag kan, jag kan hojtar de alla med tassen viftandes i luften.
Anita tyckte att syskonen var jättetrevliga och duktiga och jag tror faktiskt inte att hon smörade 
. Adder som har haft vissa problem med passiviteten när de andra ska göra något var helt avkopplad redan från start idag. Han låg till och med ihoprullad intill Cissi.
Anita har ett klart och tydligt koncept som är lätt att ta till sig. Anita understryker att jaktlabbarna är designade för att arbeta. Det behöver vi inte lära dem! Däremot måste vi lära dem att bromsa. Anitas grundstenar är kontakt, lydnad, passivitet och stadga. Kontakten ska vi alltid kunna få/kräva i alla situationer där det behövs. "Är det du och jag?"
Anita lär alltid in kontakten framifrån och aldrig vid vänster sida eftersom hundarna ska ha fokus utåt på vad som händer. Vi fick börja med att sätta hundarna framför oss. Sedan höll vi en godbit nära vårt ansikte medan vi lugnt pratade med hundarna och allteftersom säkte godbiten mot hundarnas mun. Varje försök från hundarnas sida att röra sig i riktning mot godbiten stoppades omedelbart av vår utsträckta vänsterhand. När vi väl nått nosen på våra hundar var det inte tal om att de snabbt skulle slafsa till sig läckerbiten (jag hade kyckling 
) utan de skulle som Anita utrryckte sig "vördnadsfullt ta emot godbiten". En positiv träning men med tydliga inslag av vem som kontrollerar situatuionen/godbiten. En bra balans mellan trevligheter men som ändå fick hundarna att ödmjukt be om lov. Allt utan höjd röst!
Ja,ja, efter ett par repetitioner strödde Anita lite spritt beröm över oss. Jag fick höra att jag gjorde någon konstighet innan jag steg ut från sidan på Zakk. Antar att jag helt enkelt tog kontakt med honom innan jag klev iväg. Nåväl, efter den tillsägelsen lämnade jag Zakk utan att ta kontakt, men med ett "vänta".
Kontakten ska alltid tas framifrån! I got it Anita! 
"Är det du och jag" ska vi sedan kunna använda så fort vi ser att hundarna börjar gå upp i varv, oavsett situation. Jag kan meddela att metoden fungerade förträffligt. Jag testade den vid ett par tillfällen då Zakk inte hade det lugn och koncentration jag eftersträvar. Sedan var han cool och uppmärksam.
Banne mig om han inte började se ut som pappsen rent av! Det du Birgitta!
Definitionen av passivitet enligt Anita, är en hund som iakktar ett skeende utan att aktivt engagera sig.
Det var en otroligt lärorik dag och med en mycket tydlig röd tråd genom hela träningen: Lydnad, lydnad, lydnad. Jag flinade gott när Anita sa att hon är manisk med grunderna, framför allt fotgåendet. "Börja promenaden med låta hunden gå fot vid vänster sida, därefter kan du släppa iväg den". En genial träning i vardagen!
Adder, den lille juvelen.
Anne och Susa
Cissi med sömntutan Adder
Viveka och Tara och i förgrunden halva Häxa
Susa diskar Annes lunchburk.
Hmmmm………Anita och Johanna blev suddiga och fick inte vara med och jag stod bakom kameran.
7 svar
Ja visst var det en härlig dag! Jag känner mig jättepeppad – även att träna passivitet Eva…
Kände som jag sa (svamlade nog till det lite så klart)att Anita gav en sån bra helhetsbild av träningen så positivt och tydligt både för hund och förare (även jag fick ju till det till slut) och samma tydlighet om vad som var ok eller inte ok. Detta var precis vad jag behövde!
Hoppas att du har en jättehärlig resa!
Vad duktig han är lille mini-Will ….en liten fundering på "du o jag-kontakten". Ska hunden titta på föraren hela tiden medan godbiten sakta förs mot nosen? ….hur gjorde du senare för att få "du o jag" då Zakk var okoncentrerad?…….Ha en bra vecka!!
Hej Lollo!
Ja, sanningen att säga pendlar nog blicken mellan mig och godbiten. Det viktiga som jag uppfattade av Anita, var att jyckqarna är lite "ödmjuka" dvs inte stirrar med utploppade ögon på godbiten. Genom att de inte får hugga åt sig godbiten utan "suga" in den får de rätt attityd – lugna och uppmärksamma. Det jag gillade så mycket var att det var lugn och ro i övningen. Ändå var den verkligen en aktivitetssänkare.
Den används vid behov dvs när hunden varvar för mycket. Fungerade kanon!
PS. Du kliver alltså ut framför hunden när den blir orolig och kör "är det du och jag?". Jag använde godis en – två gånger men provade även utan.
Intressant övning. Måste testas. Får verkligen många matnyttiga(!) tips på den här bloggen, tack!
hej igen. nu provade jag det här, min hund var dock inte orolig, utan jag bara ställde mig framför honom med en korvbit i handen. när han inte fick den direkt, började han köra hela sitt "register" (vi har klickertränat). nu visste jag ju inte riktigt hur jag skulle göra – han brukar avsluta med att lägga sig ner – han var ju helt lugn och uppmärksam – det var "han och jag", så då fick han belöningen. hur skulle jag gjort?
Hej Inger!
Jag skulle ge honom ett "stanna" eller "vänta" kommando. rör han sig efter det skulle jag lugnt ta honom under hakan och sätta ned honom med samma kommando.
Det är viktigt att vi har ett kommando där hundarna förstår att de inte ska göra någonting annat än att vara stilla.
Vänta inte för länge men var inte rädd för att rätta honom en eller två gånger. Läs honom! Hur ser blicken ut? Ge honom godbiten när han ser lugn och behärskad ut. Good Luck!