Åtta glada och förväntansfulla valpar/unghundar studsade in i kurslokalen med vidhängande ägare. Lägsta nivån är hög redan från början. Förra gången praktiserade vi olika belöningssystem och hemuppgiften var att göra en priortieringsordning på vad hundarna gillar mest och vilka verktyg som eventuellt behöver slipas till.

Under lektion 1 tränades även stående och gående tävlingsposition, hela tiden med hunden framför oss, stående eller gående och allt utan kommandon. "fot" är inte viktigt, däremot att den blivande tävlingshunden lär sig att fokusera på sin ägare när han/hon står eller går bakåt i strikt tävlingspostion. Hundarna ska lära sig att följa med oavsett om leksaken eller skålen med godbit i finns en bit bort (varsågod), alternativt om belöningen sker vid ägarens vänstra sida.

Idag började vi med att titta på hur hundarna grep apporten. Det är inte viktigt till en början att hundarna håller fast apporten, däremot att vi lär dem gripa snabbt på kort avstånd och en stillaliggande apport. Samma princip som när vi lär hunden att ligga ned: Att aktivt lägga sign ned och att ligga kvar är två helt olika beteenden. Likaså med apporteringen, att gripa och att hålla fast är två vitt skilda företeelser. Arbetar vi för tidigt med att hunden ska hålla fast apporten är sannolikheten stor för att vi inte får de blixtsnabba och rena gripanden (utan framtassar) som vi vill.istället riskerar vi hundar som hänger över apporterna eller som bollar apporten mellan sina tassar.

Dessutom är det en fördel att hunden reptilmässigt tänker; gripa nära matte = belöning med godis/lek). Ping-pongövningen jag beskriver i Kontaktkontraktet är suverän i inlärningen av apporteringen, eftersom apporten alltid ligger precis framför ägaren medan hunden får springa och hämta den kastade belöningen en bit längre bort. Alltså får jag galloppen gratis tillbaka till mig och apporten, som en gynnsam bieffekt av belöningssättet att slänga iväg en godis.Gripa, klicka, slänga iväg en godis. Gripa, klicka, slänga iväg en godis åt andra hållet…osv.

Vi tränade även "stolpen" dvs. mitt sätt att lära in ingångar utan en aktiv handrörelsei form av en fiskkrok där hunden själv genom shejping lär sig att förflytta bakdelen in mot mitt vänstra ben i fotposition. När hunden förstår att han/hon ska röra bekbenen fortsätter vi direkt att förflytta oss till höger i en stegförflyttning istället för att lära hunden att sitta stilla vid sidan. En sådant simpelt beteende lär vi in senare .Då kommer även hunden att sätta sig rakt!

Vi tränade även in en handtarget som innebär att hunden lär sig att aktivt söka upp vår hand. Slut med alla framsträckta händer och steg mot hunden och droppade apporter. Slutligen fick mina elever i uppgift att störningsträna sina unga hundar i samband med stående och gående (bakåt) tävlingsposition. Till en början är det bäst att starta med att passera någon stillastående person som helt enkelt säger ett kort "hej". Kriteriet för belöning är att hunden bibehåller blicken på ägaren. Om inte, repeteras övningen. Håller hunden kvar blicken på ägaren trots störning? Omedelbar belöning! Hundar lär sig snabbt att generalisera. Därför gäller det att använda sin fantasi och snabbt variera störningen. En i taget dock!

Vår lilla glada bearded collie tröttnade fort och Lena konstaterade att det nog blev ett par repetitioner för mycket . En till tre repetitioner räcker, träna sedan något helt annat eller fortsätt helt enkelt promenaden. Det är unga hundar med kort koncentrationsförmåga. Det ska vara kul att träna utan harvande och med många pauser.

Lycka till!

Zakk, leia och Angus leker koppeldansen.