Anne min uppfödare, var som vanligt ute och gick i Brottbyskogarna igår. Helt plötsligt från ingenstans rusar tre svarta terriers (rasen heter så) fram och anfaller Annes tik.
Allt är ett enda virrvarr, med labradortiken liggande underst och huliganerna ovanpå! Ägarna till hundarna kommer äntligen fram, grabbar tag i dem, får loss hundarna och kopplar dem.
Anne är definitivt inte den enda hundägare som drabbats av ansvarslösa hundägare som tar sig rätten att låta sina hundar löpa fritt, utan tanke på vilken skada deras älsklingar ställer till med.
Effekten av denna miserabelt dåliga hundhållning och respekt för andra, såväl två- som fyrbenta, är skrämmande och långvarig för de som drabbas. Hundar är förvisso djur, vi har säkert alla varit med om obehagliga situationer där vi själva varit ansvariga för att vår egen hund varit boven i dramat. En serös hundägare ser till att det inte upprepas – av respekt och empati för andra!
Jag skulle möjligen kunna sträcka mig till att fenomenet är intressant ur ett psykologiskt perspektiv: Vad är det för mekanismer som gör att dessa hundägare helt nonchalerar vad deras älsklingar (värstingar) ställer till med? Är de blinda, döva eller lider de av ett emotionellt handikapp? Har de kanske inte ens förmågan att sätta sig in i hur det skulle kännas om den egna hunden blev anfallen?
Förstår de inte vilket trauma de utsätter andra för, såväl fyr- som tvåbenta?
Har de någonsin funderat på vilka inskränkningar de åsamkar andra? Undvikande av vissa platser där man riskerar att möta mobben, undvikande av vissa tider – allt för att undvika ett nytt trauma.
Det är inte din rättighet att hunden ska vara lös på andras bekostnad!
19 svar
Usch vilket skräckupplevelse. Vi har en kvinna som har sin terrier lös och som flugit på mina kopplade hundar. Hon hävdar att det var mina hundars fel vilket jag för mitt liv inte kan förstå. Vissa människor är konstiga.
Läskig upplevelse. Var med om nåt liknande med min första labbe, blev påflugen av en lös rottishanne, så han måste opereras och sättas dränage på. Han litade tyvärr aldrig mer på hundar med det utseendet mer. Hoppas det går bättre för tiken!
Vilken mardröm, har förstått att det här problemet växer, särskilt runt storstäderna. Så maktlös och rättslös man känner sig. Hoppas att Annes hundar kan återhämta sig även psykiskt.
Jag håller verkligen med dig. Har blivit ansedd "konstig" fler än en gång när jag blivit arg för att folk släppt fram sina hundar utan att fråga först. Och när man säger till så kan de inte ens kalla in sin hund.
Jag har dessutom hand om en hund ibland som är livrädd för andra hundar och jag har fler än en gång varit tvungen att fysiskt skydda henne med min kropp för att andra inte kan respektera att man inte vill "hälsa" på alla andra hundar. Varför tror folk att andras hundar är allmän egendom?! Och var har de fått idén om att alla varelser lever i någon sorts Disney-sämja ifrån?!
Jag kan överleva allmän olydnad, men hur hanterar vi de hundar som faktiskt utgör en potentiell fara för andra hundar och hundägare, inte bara fysiskt men även psykiskt?
Jag tror det skulle behövas en ständig etisk/moralisk debatt. Det är faktiskt inte bara ägare av pitbulls som är problemet (kanske tvärtom). Problemet är större än så och vi har alla ett ansvar i frågan.
Hej!
Fy, vilken hemsk upplevelse när sådant händer! Jag och min dåvarande hund, av mindre ras, blev påflugna ev en schäfer.Både hon och jag blev chockade av det som hände. Tyvärr etsades detta hemska in i min hund, så hon aldrig mer litade på någon hund. Vi kämpade i många år för att hon skulle må bättre, men det slutade med att hon fick somna in alldeles för tidigt. Jag har ingen förståelse för dom människor som har sina hundar lösa där inte inkallningen och lydnaden fungerar till 100%. Kan man inte kalla in sin hund i alla lägen så ska man tänka sig för mycket noga innan man släpper den! Jag hoppas verkligen att labbetiken som Eva berättat om klarade sig utan för stora skador!
Vidrigt! Min strategi "här hemma" där jag alltid går, har varit att etablera mig som sur- och tråk-kärringen. Den som andra hundägare kan muttra om. MEN – de har lärt sig att inte släppa fram sina hundar till mig och min hund. Utom de få som hör till lekkamraterna då. Men vad gör man när det händer? Jag brukar ha hemska fantasier om "terriers" som sätter tänderna i min ögonsten. HU!
Om man inte har tillräckligt med omdöme så man har den typen av hund lös, så lär man tyvärr inte ha munkorg på den heller. Väldigt många anser ju att hundarna har rätt att vara lösa även om dom sticker efter vilt också. Tror tyvärr att den typen av hundägare är svårt att "nå fram till" med argument om hänsyn osv.
Jag tror att du har rätt Märta! Problemet är dock att det inte bara är en viss typ av hundägare som åsamkar andra fysisk och psykisk smärta, utan att de finns inom våra egna led också.
Dvs. Hundägare som är aktiva inom våra hundorganisationer. Om inte vi själva förmår att föregå med gott exempel – hur ska vi kunna ställa krav på andra?
Mina hundar har aldrig blivit påflugna av pitbulls eller liknande hundar utan faktist är terriers överrepresenterade. De s k farliga hundarna jag möter på promenaderna är alltid kopplade och gör faktiskt aldrig utfall ens. Däremot har vi en hel del rabiata dvärgschnauzrar och terriers som gör livet surt för omgivningen.
Vad bra att du tar upp detta stora problem, Eva. Och precis som du säger, så är det inte några skummisar som äger dessa hundar utan ofta "vanliga" människor som verkar tycka att deras hundars välbefinnande går före alla andras liv och säkerhet.
Jag förvånas över att det i Sverige anses så hemskt att ha munkorg på hundar som är agressiva. Vilket är värst, att en hund som inte kan uppföra sig har munkorg eller att den skadar andra?
Jag tror att många undervärderar vad deras hund faktiskt kan ställa till med när den springer fram till andra. Det måste inte bara vara de hundar som tydligt är aggressiva, utan för många hundar räcker det med ett oplanerat möte, kopplade, med en matte som kanske rycker till när en okänd hund plötsligt kommer fram.
Oavsett om man har en "snäll" hund så tycker jag att det är ansvarslöst att låta dem gå fram till andra utan att fråga. För att vända på problemet så är det väldigt jobbigt för de ägare till agressiva hundar som sköter sig, har dem kopplade och kanske med munkorg men ändå inte kan undvika andra hundar. Jag tycker alltså inte bara att det är ägare till de "dåliga" hundarna som är problemet, utan att man över lag släpper fram sina hundar hur som helst.
Jag håller helt med dig. Ansvarsfulla hundägare tar sitt ansvar, oavsett typ av hund.
Vi har en leonberger i området som attackerat 6 hundar som jag vet om, varav en fick gå med krage och dränage. Min egen hane blev påflugen bakifrån (båda lösa i skogen)utan nån som helst varning, min kille gick och hängde med ena örat mot backen och var osocial och hade ont i 6 dagar. Människan har fortfarande hunden lös både i skog och bostadsområde. Hon säger att hon har ett mentalt koppel på hunden Den har även slitit sig när den varit kopplad och attackerat. Den har rusat ut från tomten och attackerat. Vad gör man? Hon är aktiv i rasklubben och en vanlig trevlig tjej men som inte verkar inse att hennes älskling blir ett monster för oss andra. Man är ständigt på sin vakt och jag har ändrat mina promenadvanor både gällande tid och var för att försöka undvika att mina hundar blir attackerade igen. Min kille har som tur skakat av sig händelsen och är som vanligt i hundmöten efter attacken.
Men dessa händelser måste ju polisanmälas!
Jag tror att många hundägare som har vissa beteendeproblem med sina hundar vet att problemen många gånger beror på deras egen hundhållning. Den kan vara för lite träning,nochalans,okunskap. Ett valpigt "gulligt" beteende som inte blir så gulligt när hunden är vuxen osv. Jag tror också att många hundägare kompenserar sin hund för detta genom att ge den mer frihet än den klarar av bara för att döva sitt eget samvete. Det känns helt enkelt bra och vad skulle kunna gå fel!?! Uppenbarligen en hel del!!!
Jag är VERKLIGEN glad att jag bor långt ute på landet, så hemskt att ständigt vara orolig i tättbefolkade (= hundbefolkade) områden.
Hur kan vi få slut på det?
Även om det inte "hjälper" att polisanmäla, så kanske det gör nytta om ALLA gör det?!
/ Inger
Anledningen till att jag inte polisanmälde var att jag hade min hund lös när han attackerades. Han kom till mig på en inkallning varpå leonbergern kom rusande och attackerade.
I går tränade samma ägare sin andra leonberger lös på boendeparkeringen där jag hade tänkt passera med mina hundar. Jag vände och gick åt andra hållet och mötte då en av hundarna som oxå attackerats vars husse oxå valt en annan väg pga hennes lösa hund.
Det förvånar mig att det bor massor med hundar i området där jag bor, men i skogen är det inte många man ser. Den aggressiva leonbergern får dock gå i skogen.
Aveln bör ju oxå ha en betydelse här. Man kanske skall be att få gå promenad med de blivande föräldrarna till sin valp och se hur de är i hundmöten för att slippa nedärvd aggressivitet?
Det här är tyvärr ett jätteproblem, även i småstaden där jag bor.
Förra året blev vår kopplade sheltie attackerad bakifrån och biten i rygg, svans m.m. av en lös aussie. 1000 kronor fattigare och många ursäkter senare (från ägaren) flyger samma aussie (även nu lös) på vår andra sheltie (också kopplad). Denna gång blev jag mer skadad än hunden. Polisanmälde bägge händelserna. Hundens ägare var allmänt oförskämd och obehaglig men så småningom omplacerades hunden och jag fick höra en massa om hur synd det var om dem som inte "fick" ha kvar sin fina hund. Oss var det inte synd om alls, trots spolierad tävlingssäsong.
I våras blev en pudel dödad mitt i centrum av en amstaff. Tack och lov tog polisen hand om den och den lever visst inte längre. Innan dess blev började två amstaffar slåss mitt i Stadsparken, nära lekplats och skola. Ägaren (samma till bägge) blev biten och polisen kom och den ena hunden attackerade även polisen. Det slutade men att en hund fick avlivas pga. sina skador och den andra sköts av polisen
Hörde för ett par dagar sen att en amstaffblandning flugit på en 13-årig wheatenterrier och sprättade upp den ordentligt. Bägge var kopplade. Knappt man vågar gå ut längre