Jaha, så fick även jag den – svininfluensan! Jag brukar aldrig drabbas av den årliga höst/vinterinfluensan så jag räknade med att klara mig även denna gång.

Icke sa nicke! Jag har legat sedan i söndags morse. För första gången på väldigt många år har jag tvingats att ställa in en kurs. Både för min egen skull och för den smittorisk som jag innebär.

Tack och lov har jag "bara" ont i kroppen och halsen. Dessutom känns det som om jag lever inlindad i bomull. Jag har inte haft hög feber och andningsproblem, vilket jag tackar för.

Zakk då? Han tycker livet är rätt ok tror jag. Han får naturligtvis inga promenader, men han har fått leta ituklippta brandslangsbitar. Den "passiva" träningen inomhus  har inneburit att  Zakk har ökat sin noggrannhet med stormsteg. Nu är storleken på branslangsbitarna ca en krona i omkrets och det fixar han bra. Själv ligger jag på soffan och väntar på att han ska leverera sitt fynd.

Hur rastar jag honom då? Tack och lov för min slangbella som jag kan skjuta iväg tennisbollar med. Jag pälsar på mig och ställer mig i altandören och skjuter iväg bollar som Zakk får springa och leta upp. Emellanåt slänger jag ut en näve torrfoder på gräsmattan, i en vid båge. Det går med andra ord ingen nöd på oss. Idag kommer Desirée förbi med matleverans och bjuder även Zakk på en promenad. . Största problemet är att få ihop ett nytt datum för den inställda kursen där alla kan komma.