Vad har våra hundar för uppfattning om vad vi försöker lära dem? Hur ofta skiljer sig den från hur vi tänkt oss att momentet ska ut? Om och runt momentet ”kryp” samlades nästan 40 entusiastiska hundägare igår kväll.
Momentet kryp anses ofta som ett svårt momentet att lära hunden. Som vanligt ställde några av deltagarna välvilligt upp med sina hundar . Två schäfertikar varav en av dem precis hade påbörjat inlärningen. Den andra damen hade nog orsakat husse några gråa hår då hon med beundransvärd teknik sänkte hela sin kropp till ca en dm över golvet och sedan smög sig fram vid vänster sida. Reklamfilm nästa!
Tävlingsmässigt höll det naturligtvis inte då både armbågar och bröst ska befinna sig på marken.
Nessie den lilla trevliga aussien var återigen demonstrationshund. Hon är lugn och ger ett mycket klokt intryck. Tänk, tänk, tänk…..jaha…är det så här du menar?
Eftersom mitt stora intresse ligger i utvecklingen av nya inlärningsmetoder så ställs då och då frågan, "när jag gick för dig…..så sa du så här", så också igår kväll. Det finns många vägar som bär till Rom men det är så tråkigt att köra samma väg varenda gång . Genom att skifta metod och prova sig fram breddar jag förhoppningsvis hela tiden mitt kunnande istället för att bli oändligt trygg i en a två olika inlärningsmodeller.
Den stora förändringen mot tidigare är att jag nu redan från start ( tiidgare nära golvet) placerar godbiten ca 5 cm framför hundens nos men även ca 5 cm rakt ovanför nosen. Så mycket att jag faktiskt bjuder hunden att försöka lyfta på armbågarna för att ta godbiten.
Jag rättar hunden genom att snabbt peta till den på skuldran om/när den reser sig alternativt ta bort godbiten. Undvik att säga nej! Det skapar lätt passivitet och gör hunden tveksam.
Det första kriteriet är att hunden klarar av att ligga ned, titta på handen med godbiten i utan att lyfta på armbågarna. Belöna med att ge hunden godbiten mellan sina framben. En lugn hund kan du gott då och då variera sättet du ger godbiten på genom att den på ditt kommando får hoppa upp och ta godbiten, allt för att öka aktiviteten.
Få repettitioner! Inledningsvis handlar det endast om att lära hunden att inte lyfta på armbågarna – men med huvudet sträckt uppåt. Genom att sitta på huk vid sidan av hunden, hålla belöningen ovanför hundens huvud kommer vi att skapa en bra grund för att vi sedan ska kunna resa oss upp utan att hunden "tänker fotgående", och själv reser sig när vi påbörjar en rörelse. Vi har ju redan från börjat lärt jycken att belöningarna kommer från himlen.
Nästa kriterium är att passivt och på huk, med handen ovanför hunden vänta på att den påbörjar en liten rörelse med huvudet, vänster, höger, framåt. Ju lugnare desto bättre! Du förstärker mao en tanke framför en rörelse. Kropp och ben är inte viktiga i det här skedet. Förstår hunden att den ska röra på huvudet för att få godbiten kommer kroppen att "hänga med".
2-3 repetitioner, sedan tar du paus. Det är så små responser från hunden vi arbetar med och det är lätt att skapa osäkerhet och frustratione om vi tragglar ett millimeterbeteende alltför många gånger. Bjud istället hunden på aperitifer.
Del två kommer i övermorgon. Signaler och fortsatt utveckling av momentet.
Fråga gärna!
8 svar
åhhh vilket bra inlägg! jag kämpar med krypet på en HET Aska…tack Eva. Ser framemot nästa inlägg!
kram
Stort tack för igår! Det är så kul att komma hem med ny inspiration! Jag älskar att få konkreta idéer som jag inser hur jag kan gå vidare med! Det är exakt det jag vill ha såna som du till. Jag får en insikt som är så logisk att den sjunker ända ner i tårna – och jag ser precis hur jag ska kombinera det med det vi redan gör. Nessie och jag har givetvis också pratat om gårdagen och summerat den. Hon hälsar och säger att det var kul
Tack för en inspirerande kväll!!! Redan i morse när vi slog upp våra blå hundarna och jag plockade vi fram godbitar och började träna enl ovan. Wisca som är som en "hetpotatis" framåt – blev lugn och sansad ;O En metod som jag tror passar henne utmärkt, nu börjar vi om lite från början får vi se var detta slutar, förhoppningsvis ett lugnt lågt fint kryp…!!!
Kram från Linköping
Hm… Nu kan jag själv vara ovanför och jag kan inte locka upp henne med godbit eller leksak. När jag försöker, ser hon ut som om jag sagt ett kul skämt Svansen går Hon bjuder nu direkt på annan aktivitet, röra huvudet eller tassarna. Helst tassarna! Hon liksom ligger och smådunkar, men går inte framåt. Och hon tycker att det är det roligaste vi har gjort på länge Bör jag trots det fokusera på enbart huvudrörelse, och nonchalera tassarna? Eller kan jag sakta men säkert låta henne börja röra på sig? Hon är helt lugn, glad och koncentrerad. Kicki
Tassarna Kicki, tassarna,tassarna…byt kriterium!!!!
Tass, tass – jag menar tack, tack
Jag har en schäferfröken med myror i benen, ska helt klart testa din metod på henne! Tack!
Jag vill också ha en liten hund 🙂