Vad har våra hundar för uppfattning om vad vi försöker lära dem? Hur ofta skiljer sig den från hur vi tänkt oss att momentet ska ut? Om och runt momentet “kryp” samlades nästan 40 entusiastiska hundägare igår kväll.

Momentet kryp anses ofta som ett svårt momentet att lära hunden. Som vanligt ställde några av deltagarna välvilligt upp med sina hundar . Två schäfertikar varav en av dem precis hade påbörjat inlärningen. Den andra damen hade nog orsakat husse några gråa hår då hon med beundransvärd teknik sänkte hela sin kropp till ca en dm över golvet och sedan smög sig fram vid vänster sida. Reklamfilm nästa! Tävlingsmässigt höll det naturligtvis inte då både armbågar och bröst ska befinna sig på marken.

Nessie den lilla trevliga aussien var återigen demonstrationshund. Hon är lugn och ger ett mycket klokt intryck. Tänk, tänk, tänk…..jaha…är det så här du menar?

Eftersom mitt stora intresse ligger i utvecklingen av nya inlärningsmetoder så ställs då och då frågan, "när jag gick för dig…..så sa du så här", så också igår kväll. Det finns många vägar som bär till Rom men det är så tråkigt att köra samma väg varenda gång . Genom att skifta metod och prova sig fram breddar jag förhoppningsvis hela tiden mitt kunnande istället för att bli oändligt trygg i en a två olika inlärningsmodeller.

Den stora förändringen mot tidigare är att jag nu redan från start ( tiidgare nära golvet) placerar godbiten ca 5 cm framför hundens nos men även ca 5 cm rakt ovanför nosen. Så mycket att jag faktiskt bjuder hunden att försöka lyfta på armbågarna för att ta godbiten.

Jag rättar hunden genom att snabbt peta till den på skuldran om/när den reser sig alternativt ta bort godbiten. Undvik att säga nej! Det skapar lätt passivitet och gör hunden tveksam.

Det första kriteriet är att hunden klarar av att ligga ned, titta på handen med godbiten i utan att lyfta på armbågarna. Belöna med att ge hunden godbiten mellan sina framben. En lugn hund kan du gott då och då variera sättet du ger godbiten på genom att den på ditt kommando får hoppa upp och ta godbiten, allt för att öka aktiviteten.

Få repettitioner! Inledningsvis handlar det endast om att lära hunden att inte lyfta på armbågarna – men med huvudet sträckt uppåt. Genom att sitta på huk vid sidan av hunden, hålla belöningen ovanför hundens huvud kommer vi att skapa en bra grund för att vi sedan ska kunna resa oss upp utan att hunden "tänker fotgående", och själv reser sig när vi påbörjar en rörelse. Vi har ju redan från börjat lärt jycken att belöningarna kommer från himlen.

Nästa kriterium är att passivt och på huk, med handen ovanför hunden vänta på att den påbörjar en liten rörelse med huvudet, vänster, höger, framåt. Ju lugnare desto bättre! Du förstärker mao en tanke framför en rörelse. Kropp och ben är inte viktiga i det här skedet. Förstår hunden att den ska röra på huvudet för att få godbiten kommer kroppen att "hänga med".

2-3 repetitioner, sedan tar du paus. Det är så små responser från hunden vi arbetar med och det är lätt att skapa osäkerhet och frustratione om vi tragglar ett millimeterbeteende alltför många gånger. Bjud istället  hunden på aperitifer.

Del två kommer i övermorgon. Signaler och fortsatt utveckling av momentet.

Fråga gärna!