Idag var det labradordag x två. Förmiddagen ägnades åt Zakks syster Susas valpar som nu är drygt fyra månader. Senare under eftermiddagen träffade jag Zakk och Pila valparna som inte längre är små söta rundmagade ungar. Istället har grabbarna i kullen vuxit om sin far. Gängliga är bara förnamnet. 🙂
Vackra??? Nja…om ett par månader kommer de säkert att bli mycket eleganta storlinjerade unga herrar. Men just för tillfället framkallar de mest skrattsalvor hos sin Farmor.

En övning vi gick igenom idag var inkallningssignalen, men kanske inte på det vedertagna sättet genom att prioritera avstånd.
Istället startade vi med att backa bakåt med händerna tätt tryckta till skrevet och hundarna framför oss inom koppelavstånd. Kriteriet för inkallningssignalen, vi använde visselpipa, var när hundarna ökade hastigheten mot oss. Inkallningssignal, och sekunden efter öppnades händerna för godisbelöning.

Märk väl att vi inte sträckte ut händerna mot hundarna utan endast öppnade händerna samtidigt som vi stannade. Innan hundarna tog initiativ till att lämna fortsatte backningen på nytt och det hela blev till en väldigt skojig inkallningslek trots störning runtomkring av kullsyskonen. En variant är att vrida sig runt på stället. Kriteriet är när hunden aktivt kastar sig runt för att komma framför oss och vidröra våra händer.

Det är till synes en väldigt märklig inkallning där vi istället för att prioritera avstånd väljer att skapa en mycket kort fördröjning mellan visselpipa och belöning. Inkallningssignalen används i den här övningen som en positiv förstärkare när hunden “tar i”, nära matte eller husse. “Anstränger du dig för att komma nära mina händer, blåser jag och öppnar händerna så att du kommer åt godiset.

Vi behöver inte lära våra hundar att springa fort. Det kan hundarna förutsatt att vi lär dem korta associationsbanor mellan inkallningssignal och belöning.
När hunden sedan befinner sig på ett längre avstånd och du blåser en inkallningssignal har du redan skapat en målbild för hunden. “Aha……den där signalen betyder att jag ska vara nära matte/husse”. “Vad gör jag då här borta?”