Vissa år är rena skitår. Privat eller i ett större perspektiv. För min egen del avslutades, i mars 2019, drömmen som jag närt i flera år att provbo i Skåne. Jag är så glad att jag vågade ta steget i slutet av 2017 och göra en stor förändring – flytta från Stockholm där jag bott i hela mitt liv. En stad som jag upplevde som alltmer stressande. Med ögon känsliga för grönt gick flyttlasset till Skåne och ut på landet och boende på en hästgård.

Lycka över att promenera på gräs och grus, tacksamheten över att vandra i bokskogarna och att lyssna till fåglarna. Allt var läkande. Men de långa avstånden till övriga Sverige skapade ett nytt problem. Jag var inte beredd på att jag skulle behöva tillbringa så många timmar i bilen. Jag hade en reservplan ifall Skåne inte skulle visa sig optimalt. Jag skulle se mig om efter ett boende i Sörmland. Efter ett visst letande hittade jag så småningom mitt hus i närheten av Nyköping och med fantastiska träningsmarker runt knuten. Jag ser örnar, tranor, grisar, hjortar, hör fågelsång och vindens sus.

Jobbmässigt har jag gjort stora förändringar 2019. Min medarbetare och vän Carina Persson driver verksamheten med kurser för allmänheten vidare i egen regi från och med 2020 och med samma koncept, Kontaktkontraktet.

Själv kommer jag att trappa ned verksamheten till förmån för mer skrivande och träning med egna hundar. Will-Ja utbildas till eftersökshund förutom retrieverträningen och Tesla som idag fyller två år, tränas inför vårens start i nybörjarklass och med sikte mot högre höjder. Vi hade lite oflyt förra året då den begåvade lilla jycken inte blev uppflyttad i öppen klass. Slarvigt av mig. Däremot gjorde hon en strålande insats då hon placerade sig som 2:a av 184 hundar på Unghundsderbyt för retrievers i juni. Endast slagen av sin skickliga uppfödare Lena Bratsberg.

Will-Ja startade tre gånger på B-prov. Den första gången bröt jag provet på egen begäran och valde, med domarens medgivande, att träna Will-Ja för att inte riskera att hon skulle uppleva just den provsituationen som negativ. Jag startade henne två månader senare och då fick hon en etta och uppflyttning till öppen klass. I slutet av augusti startade jag henne i öppen klass och fick ytterligare en etta. Nu saknas det en sista etta för att hon ska bli uppflyttad till elitklass.

Will-Ja och Tesla är varandras motpoler. Tesla är en ferrari, en sportbil med enorm kapacitet och uppfattningsförmåga. En mycket samarbetsvillig och mycket ambitiös jycke. Hennes framtid ligger i mina händer. Hon har kapacitet att gå hur långt som helst. Återstår att se om jag kommer att göra henne rättvisa.

Will-Ja är en överlevare, en hund som jag skulle ”hänga på” i händelse av fara. Hon är inte en retriever sett utifrån de andra labbarna som jag har haft. Hon är vilja! Och hon är lika mycket min lärare som jag är hennes. Hon är mycket känslig och allvarlig men samtidigt så självständig. Hon tar in allt, uppfattar saker som Tesla aldrig någonsin skulle notera. Jag tror banne mig hon lägger märke till om grannarna har tvättat bilen. Det gör henne till en sammansatt personlighet. Jag vet inte hur långt jag kommer med henne provmässigt men det är av mindre betydelse. Hon är min bästa kritiker och en fantastisk personlighet.

Nu sitter jag i kökssoffan, i den soffa där min far föddes för snart 103 år sedan. Will-Ja står nedanför mig och tycker att jag har skrivit klart. Nu är det dags för en promenad, kanske även lite träning så här den sista dagen på året 2019. Jag ska nog ringa och kolla om min maestro Anders Hallgren är hemma. Kanske vill han ta en promenad med sin förre detta obstinata elev.

Ett Gott 2020 År önskar jag er alla!