Det är väldigt praktiskt att våra hundar talar om när de behöver gå ut och att de kan göra sig förstådda genom att gnälla eller prata. Men det finns som alltid även en baksida. En hund som lär sig att kommunicera sina behov genom att ställa sig framför oss och gnällande vifta på svansen utvecklar ofta en alltför hög aktivitet. Hunden får svårt att koppla av vilket kan leda till konflikter den dagen då vi inte längre  tycker att det är charmigt att hunden springer efter oss i rum efter rum och smågnäller. Gnäller däremot hunden kort i samband med att den vill ha sin mat, vill gå ut eller när den talar om för dig att det är sovdags utgör det mer sällan något större problem eftersom beteendet är betingat till en specifik händelse.

Under lugg väser de fram ett tyst men utdraget gnällande 

Hundar vill kommunicera med oss och de vill få med oss på olika aktiviteter, vilket  kan ta sig olika uttryck. De ställer sig framför oss, tittar oss stint i ögonen och skäller. De vill att vi ska avbryta vår flegmatiska position i soffan och istället jaga dem. Andra jyckar lägger sig framför oss på en bits avstånd med hakan mellan tassarna. Under lugg väser de sedan fram ett tyst men utdraget gnällande som skär genom märg och ben. De är ytterst socialt begåvade hundar som avläser varenda liten muskelförändring hos oss. Inget godis i världen behövs för att belöna beteendet. Det räcker så väl med vår respons i form av ett hårdare tag om tidningen eller att vi byter ställning i soffan. Hunden vet att du vet! Leken har startat. Väl etablerad är den mycket motståndskraftig mot vårt eventuella missnöje. Dina sura blickar och uppmaningar om att hunden ska hålla klaffen ser hunden som en tillfällig störning men beteendet upphör inte för det. Ni kommunicerar ju äntligen!

Om du vill förändra er kommunikation behöver du istället bestämma dig för vilka beteenden du vill kommunicera, vilka beteenden som du vill se mer av. Samma krut som du lägger på att korrigera felen ska du lägga på beteenden som du vill se mer av. Tystnad och lugn till exempel. Dessa gör tyvärr inte så mycket väsen av sig och därför märker vi dem inte. De passerar ofta obemärkt förbi oss. Kvar blir beteenden som vi hör och som stör oss. Tjat leder till pip och gnäll.

Finns det en koppling mellan hundens gnällande och vår egen känsla? 

En del hundar vankar efter oss inomhus. De följer oss från rum till rum och de gnäller olyckligt när vi stänger badrumsdörren om oss. Ibland är det den som talar om för oss att vi behöver lugna ned oss. . Om vi ger oss tid att lyssna på dem. Om vi ser att deras oro kanske bottnar i min egen.

Liten kunskap i förhållande till en alltför stor störning

En del människor behåller sitt lugn, oberoende av situation och miljö. Likadant är det med hundar. Vissa hundar presterar till och med bättre när hundägarens knän skakar som asplöv. De är dock undantagen från regeln. De allra flesta hundar blir negativt påverkade av vår nervositet. De blir nervösa, gnälliga och får svårt att sitta stilla, precis som vi själva.

“Vissa människor gör mig otrygg och då blir jag en sämre lärare”

Min egen oro spiller över på hunden som ökar i aktivitet. Vad, vem eller vilka är det som oroar oss? Mina egna tankar? Andra människor? Kanske är det domaren som står och bedömer oss som vi oroas av? Eller grannen? Vår egen tillfälliga otrygghet är en vanlig orsak bakom hundens oro.

 ”Det är inte alltid hunden som gnäller högst”

En del hundägare klagar över ”knäppa människor” som dyker upp överallt under promenaderna och förpestar tillvaron. Andra hundägare verkar ha turen att aldrig stöta på dessa ”knäppskallar”, trots att de bor i samma område. Min erfarenhet är att positiva känslor i mötet med andra människor leder till lugn och trygghet.

Sens moral 

Börja inte med avancerade moment innan du känner dig trygg i en viss miljö eller situation (momenten kan du träna på hemma i lugn och ro). Låt hunden sitta vid din sida samtidigt som du förstrött smeker den över öronen samtidigt som du pratar och skrattar tillsammans med grannen, en “påhittad” domare eller en provledare. Bestäm själv hur du vill att personen att agera. Kanske ska du för din och hundens skull vänligt med bestämt kommendera personen ni pratar med? Ökar det din egen trygghet? I så fall kommer din upplevda trygghet spilla över på hunden. (Läs mer här)

Ta bort kommandona

Jag tycker generellt sett att vi är alltför snabba med att lära in signaler och kommandon. Låt mig ta signalen ”fot” som exempel. Vi är oftast mer intresserade av rätt tajming och att belöna så fort som möjligt under momentet istället för att börja med att skapa rätt känsla vid min sida. Viktiga grunder inför inlärningen av fotgående och stadga vid vänster sida. Det behöver vara ordning och reda i verktygskorgen om vi ska bygga ett stabilt fotgående. Jag anser att snabba och ritualiserade (samma typ av belöning eller aktivitet) belöningar och avsaknad av taktil beröring många gånger är en stor bov bakom pip och gnäll invid vänster sida.

1. Börja med att prioritera trygghet och tydlighet vid din sida. Lär hunden att det är mysigt och avkopplande att bli kelad med. Lär den grunderna för verbal belöning och belöningssignaler (namn på godis, lek och “slut”). Jag anser att det är en viktig och grundläggande del av kommunikationen vid vänster sida som leder till trygghet, ordning och reda och mycket bättre förutsättningar för att lära hunden momentet fotgående.
2. Därefter behöver vi, jag och hunden, träna på ”att vara trygga tillsammans” i relevanta miljöer och situationer.
3. Om vi inte känner oss trygga, behöver vi dra i nödbromsen. Vi behöver kunna hänga av signalen ”fot” och återgå till den grundläggande grundträningen invid vänster sida. Att däremot försöka kontrollera situationen med att öka volymen och ett hårdare ”FOT” kommer inte att leda till ett stabilare och tryggare fotgående. Du har nämligen tappat kontrollen. När det sker, vilket händer alla, behöver vi göra det enklare för oss själva. Du är nämligen inte en skicklig lärare när du är nervös.

Fortsättning följer……