Många hundar vet inte den exakta fot-positionen vid våra ben. De pendlar mellan olika positioner; lite för långt fram, lite för långt ut, lite för långt bak. Ju mer hunden pendlar desto mer ökar hundens aktivitet. Pendlandet innebär att hunden söker mellan olika positioner. ”här då?”, ”här då?”, ”här då?”. Om vi då ökar kraven på hundens fotposition samtidigt som hunden utsätts för höga förväntningar, på en apport eller en skyddsärm, uppstår ofta konflikter i form av ineffektiva korrigeringar och tjat som istället skapar en grogrund för konfliktbeteenden som pip och gnäll.
Gnäll sker ofta när vi är på väg i en riktning mot ett arbetstillfälle och/eller belöning
Hundens börjar gå fortare och faller snabbt ur position framåt i riktning mot apporten eller skyddsärmen. Det är mycket svårt att lära hunden någonting när förväntan på ”någonting annat” är större än viljan att samarbeta med föraren.
Min uppfattning är att hunden saknar en grundläggande kunskap om exakt vilken punkt invid mitt ben som leder till en signal från mig att lämna benet. Fotgående handlar inte om att agera när hunden gör fel utan att skapar förutsättningar för hunden att göra rätt. Jag leder med mina rörelser och mina halter och halvhalter. Kriteriet för belöning i träningen är att hunden är observant på en förändring i min rörelse, att den omedelbart följer min förändring utan att ändra positionen invid mitt ben. Det, och inget annat är kriteriet för att jag omedelbart ska belöna beteendet.
Träning av två hundar. >>Kriteriet för belöning är att hundarna omedelbart stannar upp när jag stoppar upp – att de inte tar ett par extra steg för att sedan hoppa tillbaka.