De flesta hundägare vet troligen vad begreppet “strikt ansvar” innebär. Vi som hundägare är alltid ansvariga ifall vår hund skadar någon eller något, men vem är skyldig då vi under en kurs eller träning utsätter vår hund för rädsla och smärta? Jag som hundägare, instruktören eller träningsgruppen?
”Att det finns ett motstånd mot att ingripa är ofta ett utslag av den så kallade åskådareffekten, alltså att ju fler som bevittnar en incident, desto mindre är chansen att en enskild person ingriper. Skälen kan vara att man inte vill bli inblandad och man förlitar sig på andra, eller osäkerhet inför om man tolkat situationen korrekt. Underlåtenhet att göra något märks inte i mängden, vilket bekräftar den gamla cynismen att samvetet bara är den inre röst som varnar för att vi är observerade”. Anders Mathlein SVD, Under strecket 20200706
En del av oss har troligen bevittnat “träningsmetoder” som vi i ett annat sammanhang rubricerat som djurmisshandel.
Vi är inte perfekta, vi begår misstag men vi kan och bör ta ansvar och bestämma oss för var vår egen etiska gräns går. Då vet vi också när vi passerar dem.
Var går dina etiska gränser? Förändras de beroende på situationen och den miljö som du befinner dig i? Förändras eller försvinner dina etiska gränser beroende på vilken instruktör du väljer att träna för?
Vi har inte bara ett strikt ansvar som hundägare gentemot vår omgivning- vi har även ett strikt ansvar gentemot våra hundar. Det ansvaret gäller alltid – oavsett situation.
Ett svar
Jag har alltid sagt ifrån om jag ser nåt otillbörligt, inte så populärt, men jag kan inte se folk behandla sin eller andras huundar dåligt. Jag har haft egen hundskola flera år från början av 2000 talet. Berättade för mina elever att aldrig nånsin gå med på att nån beter sig illa mot hunden. Känns det dåligt i magen, säg till. Brukar säga, " du har många vänner som kan hjälpa dig, hunden har bara dig"