Det sitter en fågel i äppelträdet utanför fönstret, kan det vara den som konstapel Will-Ja tycker bör försvinna från hennes revir? Nä, det känns långsökt. Rådjuret som härom kvällen stod under trädet och åt fågelfrön fick däremot sina fiskar varma när jag släppte ut konstapel Will-Ja för att rensa tomten på obehöriga. Fast generaliseringen från att jaga bort ovälkomna rådjur till att sura ihop på en blåmes känns långsökt. Även för Will-Ja.
Plötsligt ser jag vad det är Will-Ja larmar om. Grannen har hängt upp en flagga utanför dörren som rör sig sakta i vinden. – Ordning och reda, rör dig inte, morrar konstapel Will-Ja.
Jag säger lugnt att det är okej och att hon kan tagga ned och lägga sig istället. Will-Ja blänger under lugg men jag ser att vi inte har samma åsikter om hotet från andra sidan gatan. Hon rullar ändå ihop sig vid mina fötter, suckar lite och släpper uppdraget. För den här gången.