I samband med föreläsningen av Älskade Valp fick jag en del följdfrågor som jag tror kan vara intressanta för alla som skvallertränarsina hundar.

Fråga 1, Hunden har stannat upp och vänder tillbaka till mig, belöning. Funkar. Men sen, vad gör jag? Fortsätter att gå mot det den skvallrade om?

Svar, Ja, om du har en fungerande belöning/kommunikation.

Fråga 2……eller vänder jag om och går åt motsatt håll?

Svar, Ja, framför allt i början innan du vet att du kan få din hund att engagera sig i din belöning/kommunikation en längre stund.

Fråga 3…..eller stannar jag kvar och fortsätter belöna när störningen går förbi?

Svar, Ja, strö ut godis eller engagera hunden i någonting som den tycker om.

Fråga 4, Är det bra att arrangera så att störningen försvinner eller står still? (Funkar kanske inte med vilt o dyl!) Även om störningen försvinner vill min hund dit igen och kolla eller t.o.m. springa efter lukten.

Svar, Allting av detta kan och bör göras. Det handlar om att göra en planering där du kontrollerar situationen. Vardagsträning handlar inte om att ”hamna” i situationer utan att i stor grad planera hur du ska agera i förväg. Vill din hund tillbaka mot störningen bör du gå åt motsatt håll under belöningen alternativt engagera hunden i en längre tids belöning. Mer om det i kapitlet om skvallerträning som jag har bifogat. När det gäller frågan om vilt är det extra viktigt att du gjort din läxa från början. Det finns inga möjligheter att lyckas med skvallerträning om vi försöker träna skvaller i viltsituationer innan vi lärt in grunderna under kontrollerade former. Det gör du med hjälp av kompisar, vänner och familj genom att skapa situationer. Min erfarenhet är att viltkontakter måste belönas under ca 3-5 minuter så att hunden gör rätt associationer.

Fråga 5, En kompis hund vrålskäller o blir okontaktbar efter att den återkommit till matte, om störningen närmar sig eller är kvar.

Svar, Gå tillbaka till ”gå”. Hunden är inte grundtränad i skvallerträning utan har utsatts för alltför stora störningar alltför tidigt. Träningen måste planeras. Ta hjälp av vänner, grannar och lär hunden vad den ska göra. Skall ska aldrig belönas. Det är inget beteende som ingår i skvallerträning utan ökar endast felbeteendet. I den aktuta situationen är det bättre att gå fram till hunden, korta kopplet så mycket det gårsamtidigt som din vän frågar om hon får slå följe med personen (på ett par meters avstånd men jämsides. Ett trevlig och glatt samtal. Hundar lugnar ned sig och om vi är lugna och samtalar med den andra personen, vänligt och positivt kommer vår egen hund att lugna sig efter en stund. Då först kan vi belöna hunden, träna eller helt enkelt säga ”hej då” och gå därifrån. Jag kommer inom kort att lägga ut en repris på en föreläsning som jag hade i vintras om just hundmöten.

I grunden handlar skvallerträning om att fånga de spontana stopp som hunden gör när den ser eller hör någonting. Jag viker alltid av i en ny riktning alternativt ser till att engagera hunden i någonting roligt, spännande eller intressant. Om vi inte utvecklat våra belöningar, lekar och de ”verktyg” som vi behöver och som gör att jag har mer muskler i kommunikationen när det väl händer något som fångar hundens intresse står jag redan här på minus. Mina belöningar är inte isolerade företeelser utan en del av min och hundens kommunikation. Den som jag gör i vardagen. Först när dessa är en naturlig del i vår kommunikation fungerar de i akuta situationer.

Det är aldrig i akuta situationer jag bygger relationen till min hund utan det är då jag får kvittot på det arbete jag lagt ned i lugna situationer. T.ex jag byter riktning, hunden uppmärksammar och följer mig. Jag belönar det beteendet med något som får hunden att ”garva”. Kanske börjar jag att springa. Hunden blir belönad med en kullek. Mer om det i kapitlet om följsamhet i Kontaktkontraktet.

Svaret på frågan är att antingen är inte belöningen tillräckligt intressant för att hunden vill engagera sig i den eller så ges den alltför fort. om det inte går att byta ritkning är det bättre att låta hunden söka efter godis i marken så att den är upptagen med en aktivitet. Att ge godvis ur handen upplever jag som en alltför snabb belöning vilket ofta får hunden att återigen felaktigt intressera sig för objektet den skvallrat på.

Det vanligaste felet är att vi inte planerar träningen. Ta hjälp av vänner, familj, grannar etc. Skilj på belöning av spontana stopp (lös/lina på promenaden)och skvallerträning i koppel. Under promenaden gäller det att blixtsnabbt belöna så fort hunden stannar upp, medan du i konstrollerade och planderade situationer i koppel (familj, vänner) kan jobbar mer med att hunden vänder blciken från skvallerobjektet. Då är det inte helelr primärt ögonkontakten du ska belöna utan att hunden spontant vänder blicken från det du vill att den ska skvallra på. Läs kapitlet om skvallerträning och gör en plan! Lycka till!