Fotograf, Casimir Reuterskiöld

Fotograf, Casimir Reuterskiöld

Jag funderar på varför inga/få mentala beskrivningar av hundar inbegriper begreppet generaliseringsförmåga. Låt mig ta ett exempel, du lär din hund att stanna kvar på köksgolvet. Sedan kan du aktivt göra samma grundträning (stanna kvar) i olika miljöer tills hunden förstår att “stanna kvar” är att sitta stilla oavsett miljö eller situation. Vi kan och bör aktivt träna våra hundar i olika situationer och miljöer för att de ska förstå att T.ex “stanna kvar” gäller oavsett situation och miljö men det finns ytterligare en parameter: hundens alldeles egna förmåga till generalisering.

Pike är idag 7 månader. Jag har mest tränat vår relation vilken bestått av följsamhet, passivitetsträning (vara stilla) och utvecklandet av belöningar som smek, klappar, godis och lek. Framför allt försöker jag utveckla mimik och kroppsspråket mellan oss.

För en tid sedan träffade vi två av Pikes kullsyskon för att träna tillsammans i grupp. Plötsligt uppstod en helt ny situation, dvs störningar som Pike aldrig sett tidigare. Pike sitter på cirka 15 meters avstånd och följer intresserat skeendet, men fortsatt med en stadig rumpa i marken.

Det var verkligen Pikes mandomsprov och hon klarade det med glans. Hon kunde generalisera den tidigare kunskapen om att “stanna kvar” till en helt ny situation och miljö.

Vad är motsatsen?
När hunden inte har en såväl utvecklad generaliseringsförmågan? Det innebär att varje situation och miljö är en ny företeelse för hunden och vi måste starta träningen på ruta 1 igen.

Vi förfasar oss stundtals över att vissa tävlar sina hundar mycket tidigt. “Stackars hund som inte fått vara valp”. Kanske skulle vi istället reflektera över varför vissa hundar kan startas tidigare än andra? Hur mycket beror det faktumet på hundens egen förmåga att generalisera inlärda färdigheter: vilket gör att den kan utbildas snabbare?

Jag tycker att vi i högre borde fundera över vilka möjligheter vi har att testa hundens generaliseringsförmåga. Detta borde dessutom vara extra intressant när det gäller lämplighetstester (polis, tull. assistanshund m.m,) sk L-tester där tiden är dyrbar.

Nästa Föreläsning 23/9, kl 18.00 – 20.00

Ett svar

  1. Hei! En spennende refleksjon, jeg har lenge fundert over det samme. Det er jo mye enklere å trene hunder med god evne til å generalisere. Spørsmålet er kanskje hvilken egenskap generalisering egentlig er? Kan det henge sammen med i hvor stor grad hunden lar seg berøre/forstyrres av miljø?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.