Skapa rätt förutsättningar inför framtiden
Omvänt lockande
Vi startade med omvänt lockande, en viktig grund för all belöningsbaserad träning. Hunden behöver dels lära sig att inte kasta sig över belöningar och att avvakta tills vi ger hunden en tillåtelse.
Omvänt lockande görs (jag gör) framifrån och vid vänster sida. Det är en viktig grund inför senare fotgående och dirigering. När jag t.ex sträcker ut min arm framåt och pekar i den riktning jag vill att hunden ska springa vill jag inte att hunden lämnar mitt ben och felaktigt följer handen. Genom att använda mig av omvänt lockande invid vänster sida lär jag hunden att behålla sin fotposition när jag sträcker ut armen.
Nos mot näsa – backande
Vissa hundar är följsamma av naturen (och genetiskt). Andra är mer självständiga och tycker att de klarar livet fint på egen tass. Därför är det extra viktigt att vi lär dem att det är lönsamt att hålla koll på oss.
Grundövningen går ut på att först sätta hunden, därefter ställa ut en matskål med godis i för att sedan flytta till en tredje plats där vi lockar på hunden samtidigt som vi rör oss bakåt. Hunden är initialt kopplad. När hunden söker ögonkontakt skickas den på signal till matskålen.
Som jag tidigare berättat jobbar jag sällan med att förlänga tid och avstånd innan jag etablerat grunderna i störningsträningen. Ett sätt att utveckla den här träningen är därför att placera matskålar på olika ställen. Jag lär hunden att passera flera matskålar “nos mot näsa”. Vid ögonkontakt och handtecken ges hunden tillåtelse att sticka iväg till en speciell skål.
När hunden kan dessa principer oberoende av hur jag rör mig är det så mycket enklare att planera nästa steg. Då har vi öppnat kanalerna för information. Nu kan vi lägga till, ”sitt”, ”stå” eller ”lägg” eller blåsa en stoppsignal.
Den här övningen är otroligt värdefull istället för att starta med fotgående vid sidan. Den förbereder hunden inför fotgåendet invid vår sida.
Till skillnad från “nos mot näsa” där vi gemensamt rör oss från något som hunden vill ha, närmar vi oss istället någonting som hunden vill ha. Därför är det ofta svårare att lära hunden principen att följa mig vid sidan för att få sticka iväg på en belöning.
Den här övningen går att variera hur mycket som helst med en eller flera skålar/leksaker och varför inte personer som håller i matskålen/leksaken? Allt är möjligt!
Kullövning
Vi fortsatte med en övning som jag kallar för “kullövning”. Det är en utveckling av ””nos mot näsa”. Syftet är detsamma som ”nos mot näsa”, att öka hundens följsamhet, men den är också en förberedelse inför själva rörelsen att gå fot invid sidan. Var gång hunden kommer upp till vår sida ger vi den tillåtelse att springa iväg till matskålen eller leksaken. När hunden knäckt gåtan tre gånger på raken, formulerar vi en ny gåta. När hunden springer ikapp oss, säker på att få en tillåtelse tar vi nu istället ett raskt kliv åt sidan. Den här gången lyckades inte hunden ”kulla”oss utan vi klarade oss helskinnade. Hunden får helt enkelt försöka en gång till.
Jag tycker “kullövningen” är en bra, kul och viktig grund eftersom hunden lär sig att prova igen och igen medan vi slipper tänka på precisionen som ett fotgående innebär. Dessutom tränar vi vår tajming.
Därefter kan vi utöka antalet skålar. Om hunden hamnar fel, kanske för långt fram, tar vi helt enkelt en ny riktning, mot en ny skål = hunden ges en ny chans att lösa gåtan.
//Eva Bodfäldt
2 svar
Jag älskar att du delar med dig av din erfarenhet och klokskap, och ger tips på övningar som är roliga och utmanande både för hund och förare.
Tack, det gör mig glad att höra. Hälsningar Eva