Att skriva en bok är att temporärt låta minst en röst till flytta in i hjärnan.
”Nä, låt bli, ta inte bort mig!”
“Flytta på stycket ovanför mig istället!
-Nej, vad gör du? Ska du sluta skriva nu? Jag tror faktiskt inte att din arbetstid är över ännu.
Att skriva en bok är att temporärt låta minst en röst till flytta in i hjärnan. En röst som kan väcka dig mitt i natten.
-Du, jag tänkte på en grej, det är bäst att du skriver ner den på en gång.
-Men jag vill sova, svarar jag.
-Det är faktiskt väldigt viktigt, replikerar rösten.
-Ja,ja, svarar jag och sträcker mig efter telefonen.
”Den” ger mig inte ledigt. Inte ens nu när jag skickat iväg manuset till Lisa, min redaktör. ”Den” kommer antagligen att fortsätta gapa på henne också (jag varnar dig, Lisa). Inte för att jag för ett ögonblock tror att rösten har för avsikt att lämna mig men det är skönt med delat ansvar. Nu kanske det blir lugnt i mitt huvud ett par dagar. Mellan dig och mig måste jag dock säga att graviditeten har gått förvånansvärt lätt hittills. Det är en rolig, påhittig och ganska speciell ”unge”. Inte lik någon annan. Jag ser fram mot födseln som är beräknad till mitten av maj.
Hälsningar från Eva, Will-Ja och Pike
