Jag betar av min “att göra lista” inför avresan på tisdag. Hundfoder är beställt och ställs vid ytterdörren idag, fina grannen ser till att fodret kommer in i huset. Möte med min redaktör Lisa är bokat nästa fredag och det allra viktigaste är klart; Ayram som arbetar på flygplatsen på Reina Sofia är vidtalad och kommer att övervaka lastningen av hundarna. Den största taxin i Puerto är också beställd. 

Igår var jag ledig vilket inte hört till vanligheterna under dessa två månader. Det har varit fantastiskt effektivt att i lugn och ro kunna redigera manuset utan att behöva tänka på så mycket annat. Den enklaste resan är själva skrivandet och den tuffaste redigeringen i samarbete med redaktören. Manuset skickas fram och tillbaka med otaliga kommentarer. Oftast i form av frågor, “vad menar du”, “förtydliga”. När texten är klar sparkar säkert flertalet författare iväg manuset till bokförlaget med ett, “lycka till, nu är du flygfärdig och jag vill inte se dig på ett tag”. En ganska naturlig reaktion när man lever så tätt ihop med sin text under så lång tid. Men stoltheten och kärleken finns naturligtvis där. Det handlar ju om blod, svett och en och annan tår när kunskapen ska fästas på pränt. 

Därför har jag ännu inte planerat så mycket i fråga om föreläsningar och clinics. under våren. Jag har däremot bokats  för föreläsningar  och vidareutbildningar för instruktörer på en del brukshundklubbar  i Sverige och Norge men som sagt, ännu inte lagt ut någonting själv. 

Några av bilderna som jag lagt upp i den här bloggen föreställer ett handfat fullt med prylar.

En av Pikes favoritsök är ordlekar. I morse bad jag henne att hämta nycklarna i skåpet fullt av en massa andra saker. Det gick inte så bra men jag tänkte att hon får hålla på en stund. Den stunden blev väldigt lång och handfatet fylldes alltmer med allsköns prylar. Nycklarna fick jag så småningom hämta själv. Kul hade vi i alla fall. 

Vi tre önskar dig en trevlig helg!